Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
satt med stirrande isögon och flitiga, sönderplockande fingrar
och såg henne uppträda. Hon var delad i två hälfter.» Men
märker man egentligen mycket till denna reflekterande läggning
i hennes uppträdande? Ar hon icke ganska naiv i
balkongscenen — den förtjusande balkongscenen?
En av de få överlägsna karaktärer, som förekomma i Selma
Lagerlöfs berättelser, är majorskan på Ekeby, som med klokhet
och förstånd fast milt styr sina sju stora bruk och är en
försyn för hela trakten, vars ordnande hand man först märker,
när den är borta. Men man endast skymtar hennes väsen i
några situationer, t. ex. i den storartade scenen, då hon genom
sin rådighet och hjärtevärme räddar Gösta Berling från att taga
sitt liv.
Det är inom ett helt annat område, som Selma Lagerlöf
vanligen rör sig. Hon skildrar de enkla, de naiva och
osammansatta själarna. Hon skildrar aldrig samhällsindividen och
aldrig människan i vardagssituationen. Det är det inre och det
allmänmänskliga, som hon för fram, och hon älskar framför allt
att måla det mest elementära, det instinktiva i människan, det
som står i omedelbar förbindelse med naturen. Den lille Nils
Holgersson är i viss mån typisk för hela hennes
människoskildring. Han äger visserligen icke Mowglis halvt mystiska djursjäl,
men också han är dock ett naturväsen, som förstår fåglarnas
språk och skyr människornas närhet. Det område av själslivet,
till vilket hon ständigt vänder tillbaka, och ständigt belyser
med så djup förståelse, är det undermedvetna, där tanken lever
som dunkel känsla, som aning, dröm, instinkt.
Det är på grund av denna begåvning, som hon med sådant
mästerskap lyckas att skildra vansinnet. Med vilken säkerhet
är icke Löwenborg tecknad. Hans oro, när han kommer
ombord på pråmen, som skall föra kavaljererna nedför älven (hans
vansinne härrör av att hans fästmö drunknat), hans betagenhet,
då han spelar på sitt träklaver, hans aningar i smedjan den
natt, då majorskan ligger döende. Med samma mystiska
förståelse följer hon Hedes förvirrade tankar i den mästerliga
berättelsen »En herrgårdssägen».
16 — 19140. J- Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
