Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
hopa sig på ett sätt, som oroande påminner om
söndagsskoleberättelser. Denna religion är enkel och folklig som hela hennes
väsen, utan alla dogmatiska spetsfundigheter, mystiskt innerlig
och trosviss. Hennes världsuppfattning fyller hennes skildringar
med en mild och värmande optimism. Hon är nästan den enda
av detta tidskedes stora författare, som icke frätts av
världssmärtans och passionernas strider och kval.
IV.
De människor, som Selma Lagerlöf framställer, utmärka sig
sällan genom något mera komplicerat väsen. Om
väckelsepredikanten Hellgum är en av de svagast tecknade karaktärerna
i »Jerusalem», om han aldrig blir annat än en skugga, vars
stora inflytande över menigheten man knappast förstår, beror
detta därpå, att hans själsliv är av den sammansatta art, som
Selma Lagerlöf icke gärna rör vid. Hon intresserar sig icke för
dylika undantagsvarelsers psykologi. Troligen av samma skäl
har Gaetano, socialistledaren, agitatorn, drömmaren i »Antikrists
mirakler» endast blivit en älskare och — ett namn. Om
Marianne Sinclaire, världsdamen, antydes det, att hon är en
överlägsen, modärn och reflekterad natur. »Den sköna Marianne
bar själviakttagelsens ande inom sig. Hon kände hans isögon
och hånleenden följa varje steg, varje ord. Hennes liv hade
blivit till ett skådespel, där han var den ende åskådaren. Hon
var ej människa mer, hon led ej, gladdes ej, älskade ej, hon
utförde den sköna Marianne Sinclaires roll, och själviakttagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
