Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
selma lagerlöf
betänker, att det är sista gången, som han har rättighet att
förkunna Guds ord. Tankarna sväva ned över honom som en
flock tama duvor, och orden strömma så betagande från hans
läppar, att hela församlingen sitter gripen och anklagelserna
förstummas.
Han är alltid ögonblicksmänniska. Han har lovat
kaptenskan på Berga att ordna förhållandet mellan hennes son och
Anna Stjärnhök. I stället förälskar han sig själv i Anna
Stjärnhök, överhöljer henne med kyssar, enleverar henne. Men när
vargarna förfölja dem under slädfärden, ser han däri Guds finger
och avlämnar henne utanför dörrarna på Berga.
Dessa kavaljerer röra sig, svärmiska och förälskade omkring
en krets av kvinnor, vars skönhet, behag och övriga dygder
författarinnan skildrar med översvinnliga ord. Det är deras
närvaro, som icke minst skapar denna anda av romantisk
ridderlighet, som i så hög grad utmärker sagan. Vilken beundran
fyller icke dessa hjältars själar för majorskan, utbränd,
man-haftig, hård till sinnet. Men de minnas henne som den
underbart vackra Margareta Celsing, hon en gång var. Där är den
fjära men också ömma Anna Stjärnhök och världsdamen Marianne
Sinclaire, hjältinnan i balen på Ekeby. Och där är Ebba
Dohna, vek och ömtålig med något av den överjordiska glansen
kring en italiensk madonna. Och där är det intagande
naturbarnet Elisabet Dohna, frisk och oskuldsfull som en blomma.
Alla dessa kvinnor äro omedelbara, lika litet konventionella
som männen. För dem är kärleken allt. Utan beräkning och
utan betänkande gå de helt upp i sin stora känsla.
Sällan har det rent elementära i det svenska nationallynnet
blivit så ypperligt framställt som i »Gösta Berlings saga». Själva
berättelsens rytm rör sig i samma häftiga takt som dessa
människors lynnen. Den går i hurtigt språng från den ena
känslosträngen till den andra. Med undantag av Bellman har kanske
ingen så ypperligt återgivit denna hänförelse, denna yra, som
är den ena ytterligheten hos denna tröga nation full av
hetsigheter.
I »Jerusalem» möter oss en annan värld, delvis en ny värld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
