Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
251
levande karta över det långa landet med de väldiga
barrskogarna, de röda stugorna och de brusande älvarna.
Det djupaste draget i Selma Lagerlöfs författarlynne är också
hennes svenskhet. Tillhörande en gammal värmlandssläkt,
berömd i svenska hävder sedan mer än tvåhundra år tillbaka, har
hon djupa rötter i den svenska fosterjorden. Till kynne och
uppfattning präglas hennes diktning av djup samhörighet med
hennes eget folk. Fru Lenngren har i en dikt om sig själv
yttrat, att hon nästan aldrig var borta; med en liten förändring,
som giver uttrycket en ännu mera positiv prägel, kan man om
Selma Lagerlöf säga, att hon nästan alltid är hemma. Svensk
natur utgör bakgrunden i hennes flesta berättelser, svenskt lynne
och vildmarksliv deras djupaste innehåll.
Det är genom dylika verk och de egenskaper, som de
uppenbara, som Selma Lagerlöf kommit att uttrycka en särskild sida
av den nationella strömningen på 1890-talet. Sin djupaste grund
har kanske denna rörelse i den härskande ställning, som bonden
intager i det politiska livet allt sedan representationsförändringen
1866. I litteraturen skönjes den redan under åttiotalet som ett
vaknande intresse för de olika landskapens fysionomi. Bååth och
Ola Hansson voro de första, som fingo riktigt grepp på det
skånska. Stockholm och skärgården skildrade Strindberg som
ingen annan. Men det är dock först med Verner von
Heidenstam och Selma Lagerlöf, som denna riktning mot hembygdens
liv växer ut till en hela landet famnande makt. Det är
intressant att ett ögonblick dröja vid det olika sätt, varpå dessa
sistnämnda författare uppfatta det nationella. Heidenstam fäster sig
framför allt vid det historiska nationalitetsbegreppet. Han berusas
av de stolta stormaktsdrömmarna, och i deras tecken nedristar
han sina krönikor om Karolinerna. Dessa historiska minnen
spela knappast någon roll i Selma Lagerlöfs diktning. Det är
folket, landet, torvan, som för henne utgöra Sverige. Med hennes
uppfattning kommer man aldrig i beröring med politikens
beräkningar eller statssystemens irrgångar. Hon skildrar själva
folksjälen i dess mystiska växt, dessa elementära makter, som
äro lika eviga som folket självt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
