Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
selma lagerlöf
»Du får reda dig bäst du kan då», säger han.
Hustrun får ge vika. Men det blir en tung tid, som
kommer. Först böjes hon ned vid tanken på skammen; hennes
felsteg skall uppenbaras för alla. Men sen kommer minnet av
barnet. Aldrig har det stått henne närmare. Nu först är det,
som hon älskar det, och när våren kommer, känner hon, att hon
ej kan taga hänsyn till annat än det. Hon sätter upp ett svart
kors på gravkullen, på vilken med tydliga, vita bokstäver står
skrivet: Här vilar mitt barn. Och nedanför korsstammen står
hennes eget namn. Hon bryr sig alls icke om, att hela världen
får veta, vad hon gjort.
Samma storsinthet präglar »Tösen från Stormyrtorpet», en av
de berättelser, där Selma Lagerlöfs konst når högst.
Tösen, Helga, har instämt en gift man till tinget för
barn-uppfostringsbidrag. Mannen nekar att vara far till barnet och
skall gå ed. När den fattiga flickan, som varken har till eget
uppehälle eller barnets, ser, att han kallblodigt förbereder sig att
svärja, blir hon utom sig, rycker till sig bibeln, på vilken han
skall gå eden, och säger »långsamt, allvarligt och tydligt, medan
hon ser domaren rätt i ansiktet: ’Jag vill lägga ner rättegången.
Han är far till barnet. Men jag tycker om honom ännu. Jag
vill inte, att han skall svära falskt’. Domaren har förut setat
trumpen efter en lång tingsdags arbete, men när han nu ser på
henne, försiggår en stor förändring med honom.» ’Se där’, tänker
domaren, ’se där, sådant är mitt folk. jag skall inte förarga mig
över det, då det finnes så mycket kärlek och gudsfruktan hos
en av de ringaste’.»
Det var hembygdens sägner, som lockade Selma Lagerlöf
att på allvar gripa till pennan, och denna skara av kavaljerer
utgör i sin djupa uppfattning av det svenska nästan ett nytt
Bellmansgalleri. Kan man tänka sig en mera intim blandning
av äkta svenska egenskaper än den, som uppenbarar sig hos
denne Lilliecrona, där han går och spelar sin fiol
söndagsmorgonen på de krattade gångarna. Och knappast någonstädes är
väl den svenske bonden så trovärdigt och storslaget framställd
som i »Jerusalem». På samma sätt är »Nils Holgersson» en bok
om svensk natur och svensk djurvärld. Den är som en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
