Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
men ganske som et Faktum. Her er for lyst for mig. Og saa
var det dog August Strindberg!»
Det har ofta riktats anklagelser mot Strindberg för hans
oerhörda retlighet och oberäknelighet i handel och vandel, för
hans hänsynslösa angrepp på forna vänner, hans sätt att den
ena dagen mottaga tjänster i en eller annan form och den andra
hätskt förfölja sina välgörare. Dessa anklagelser äro tyvärr
alltför ofta berättigade. Hela denna sida av Strindbergs karaktär
framträder särskilt tydligt i breven till Adolf Paul från 1892—
1894. Men redan vid denna tid låg själssjukdomen som en
mörk skugga över hans liv. Hans ytterliga sinnesretlighet,
hans ödeläggande misstänksamhet mot allt och alla voro alltför
tydliga sjukdomssymptom, och man kan aldrig rätt bedöma
Strindbergs förhållande till sin omgivning, om man icke även
anlägger de patologiska synpunkterna.
Jag har förut påpekat, hur omkring 1884 de sjukliga
fenomenen i hans själsliv började antaga påtagliga och oroande former.
o
Åtalet, som i hög grad upprev hans nerver, har säkerligen
bidragit till sjukdomens utbrott. Han led under sina
depressionstillstånd av fixa idéer och förföljelsemanier. Höjdpunkten
nådde detta sjukliga tillstånd under de år, som Strindberg irrade
hemlös och utblottad omkring på kontinenten. Han förföljdes
nu av fullt utbildade vanföreställningar och hallucinationer. De
obetydligaste småsaker av den mest heterogena beskaffenhet
kombinerade han tillsamman, överallt anande ett djupt mystiskt
samband. En stor dansk hund (han lider av hundskräck), som
ligger och solar sig framför en villa, där han skall avlägga besök,
är honom ett säkert tecken, att mannen, som bebor huset, är
hans fiende. Han misstänker, att en »ryss» (Prsybyszewski),
som lär befinna sig i Wien, ärnar förgöra honom på ockult
sätt. En annan gång, då han troligen stått för länge över sina
illaluktande deglar, tror ban sig vara utsatt för ett
förgiftningsförsök. Han gripes av fasa, när han måste lägga sig i en
järnsäng, ty denna med sina resårspiraler och fyra lysande
mässingskulor uppfattar han som en elektrisk maskin. Batteriet har han
vanligen ej svårt att finna i något gammalt järnskräp eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
