Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o august strindberg
London. Strindberg var alltjämt förföljd av penningbekymmer
och i en djupt hypokondrisk sinnesstämning. I augusti tog han
sin tillflykt till hustruns föräldrar, men sammanträffade sedan
med frun i Berlin. De bosatte sig först i Brünn, därefter i
Ardagger i Österrike. Under denna tid fortsatte Strindberg
alltjämt sina forskningar. »Arbetar mycket, tänker mera, läser
otroligt.» Frukten av detta forskningsarbete blev »Antibarbarus.
I. Die Welt für sich und die Welt fiir mich». På hösten 1894
flyttade paret till Paris, varest den länge överhängande brytningen
kom till stånd. Hustrun lämnade honom i januari 1895, och
samtidigt inleddes skilsmässan.
I Paris genomlevde Strindberg den i många avseenden
mörkaste och mest sönderslitna perioden i hans liv. Han stod så
gott som utan andra tillgångar än tillfälligt inflytande honorar
och vad vännerna sammansköto åt honom. Han levde som en
eremit, fortsättande sina underliga forskningar, stundom plågad
av samvetskval, därför att han övergivit hustrun, och vridande
sig under sömnlösa nätter vid tanken på barnen och deras
framtid. Han var försänkt i djupaste melankoli för att så i
nästa ögonblick åter finna tröst i förlitandet på framgången av
sina chimära forskningar. Hamsun har i ett brev (19 mars
1895) skildrat Strindbergs belägenhet i Paris: »Strindberg er
det ikke godt med. Jeg har faaet istånd et Opraab i Aviserne
for ham; men jeg ved ikke, hvad det förer til. De svenske
Blade som Opraabet blev sendt til, tager det ikke ind, nævner
det ikke. . . Han skylder der, hvor han bor. . . og han ved
ikke, hvorlænge han faar være. . . Han mangler Klæder. Nu
har han sidst paa vinteren gaaet i en lysegraa Sommerdragt,
og dette generer ham en del, som rimligt er. Han kan heller
ikke gaa til Folk slig, ikke en gang til Redaktörer. . . Vi skulde
ud og spise en Aften, vi gik sammen. Vi standsed udenfor en
Knejpe, som ikke saa for flot ud, og hvor ogsaa andre tarvelig
udseende Folk gik ind. Men Strindberg sagde: Nej, her er for
lyst for mig, her er for dyrt — lad os gaa et andet Sted. Men
Maaden hvorpaa han sagde: her er for lyst for mig, greb mig
voldsomt. Han sagde det ikke med nogen klagende Stemme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
