Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
starka, fantasibegåvade natur fordrade ett konkretare innehåll.
Han söker ett personligt förhållande till det överjordiska och
finner endast frid i den tanken, att högre makter under alla
hans irringar lett hans väg mot ett bestämt mål. Strindberg
hade börjat som pietist, och han slutar som mystiker. Han är
under denna period i sin diktning ofta djupsinnig, alltid poetisk
ehuru samtidigt hemfallande åt vidskepliga föreställningar av
grövsta art.
Men mycket av den forna naturalisten lever kvar. Alltjämt
är det hans eget jag och hans egna upplevelser, som utgöra
ämnet för hans dikt och draga gränser för hans horisont. Han
rör sig alltjämt med sina stora och små sorger i vardagslivets
sfär och tecknar dem med en rikedom på friskt uppfattade
enskildheter. Men totaluppfattningen är förändrad. Där han
förr endast spejade efter fakta, rationellt kedjade intill varandra,
där anar han nu ett sammanhang av annan art. Han ser det
stora i det lilla; det, som sker i det, som tyckes ske. Bakom
den synliga världen skymtar han dunkla makter, som länka
människornas öden efter lagar, som endast de känna. De
straffa obönhörligt alla överträdelser, och det gäller framför
allt för människan att inse, att alla de olyckor, som träffa
henne, äro självförvållade. Gång på gång illustrerar han
denna sats med en händelse från sin barndom. Han hade
orättvist anklagats att hava stulit en del muttrar och straffats
därför. Den gången var han oskyldig, men året förut hade han
rivit sönder en »Robinson Crusoe» och skyllt på brodern. Nu
led han straffet. Allt går igen. På denna väg närmar sig
Strindberg nästan till det gamla Greklands tro på ett
oundvikligt öde, som styr människorna.
Hans konstnärliga uppfattning erinrar slående om Huysmans’,
såsom denne formulerat den i ett ovan citerat yttrande: un
naturalisme spiriiualiste, en naturalism, som bevarat den
föregåendes kraftiga realism men som giver uttryck åt högre,
andliga livsvärden, som icke viker tillbaka för det fula, fasansfulla,
vämjeliga, men samtidigt svingar sig upp från jorden och tager
i besittning de mystiska rikena pä andra sidan graven, män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
