Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
lagar glida bort ur hans tillvaro. De olika scenerna avlösa
varandra nästan alltid som bilderna i en lanterna magica och
få därigenom något av drömmens språngartade karaktär. Redan
tidigare i »Lycko-Pers resa» och i »Klockaren på Rånö» kunde
man iakttaga ett dylikt kompositionssätt; nu blir det regel.
Enligt min mening har man häri ett kriterium, som underlättar
fastställandet av tiden för sjukdomens första uppträdande. Det
möter oss fullt genomfört i trilogien Till Damaskus; de två
första dramerna äro från 1898, det tredje från 1903.
Innehållet är detsamma som i Infernoböckerna, och Strindberg
har själv betecknat dramat som en fortsättning av dessa. Man
kan anknyta det direkt till ett slutyttrande i »Legender», där
författaren säger sig hava erhållit inbjudan till ett kloster. Men
han står ännu avvaktande och tveksam, om han skall våga
språnget, lämna världen och söka frid bakom murarna. Det
är denna slutliga vandring fram till klostret, »Den okändes»
omvändelse, som Strindberg velat visa oss i sitt
Damaskus-drama. Men härunder kommer han att kasta en blick tillbaka
på sitt föregående liv. Förhållandet till den andra hustrun
beröres även, samma historia som Strindberg i sina
huvuddrag berättat många, många gånger, historien om huru en man
och en kvinna gräla sig ifrån varandra. Men den får här sin
särskilda charm genom teckningen av kvinnofiguren, som trots
allt är ett av de få sympatiska kvinnoporträtt Strindberg målat.
Hon är lika sund som »Den okände» är sjuk, lika omedelbar
som han är reflekterande, så nära naturen som stammodern Eva
— och så älskar han också att kalla henne. Hon har aldrig
betänkligheter och aldrig samvete; hon blyges aldrig för en
handling — ej som vore hon »oblyg, tvärtom — och allt vad
hon företar, det må vara aldrig så smaklöst, klär henne.» Men
»Den okände» tröttnar, bryter och går bort för att söka guld
och ära, »de varaktigaste av alla illusioner».
Men allt detta är icke en vanlig borgerlig historia. Liksom
lärd förklaring, om att Swedenborg utreder, huru dylika smutsälskande djur,
fast overkliga, visa sig för personer, som leva i synden, t. ex. äro hemfallna åt
dryckenskapslasten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
