Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
lingen rör sig om striden mellan tvänne släkter, mylingarna och
kvarnfolket, som fortgått i flera generationer. Två unga, Mats
och Kersti, tillhörande de bägge fientliga släkterna, fatta tycke
för varandra, men släkthatet ställer sig emellan dem. Kersti föder
ett barn i lönn, som hon sedan dräper för att få bära brudkronan
av gull, vilket endast tillkommer möbrudar. Modern misstänker
emellertid, att allt ej står rätt till. Kersti svärjer då vid Forskarlen,
att hon ej har något barn. Men därmed kommer hon i förbindelse
med de övernaturliga makterna, jordegumman med rävsvans,
my-lingen, det vitklädda barnet o. s. v., som nu på olika sätt
ingripa i handlingen och leda till att brottet upptäckes, Kersti
erkänner sin skuld, straffas och försonar allt genom sin död.
Det är intressant att jämföra Strindbergs behandlingssätt
med Hoffmanns. Den senare använder sig ofta av övernaturliga
element, av naturväsen och elementarandar för att skärpa den
psykologiska analysen och blotta de djupare lagren av
själslivet, det omedvetna, jordmånen ur vilken instinkten och
drifterna spira fram. För Strindberg blir fantastiken däremot ofta mer
en yttre lek. Någon djupare uppfattning om brottets natur ger
stycket knappast, utan Kerstis tankar och sinnestillstånd, hennes
önskan att bliva av med barnet, hennes fruktan sedan brottet
begåtts, det goda i hennes själ, äro endast symboliskt angivna
genom dessa olika sagoväsen ur nordisk mytologi. Men
Strindberg har med detta medel vunnit en stark poetisk verkan, och
dramat har blivit en slags valpurgisnatt för den nordiska
mytologiens gestalter, till vilken Strindberg inspirerat sig av gamla
folkvisor och låtar. Handlingen är förlagd till Dalarna. Präktig
är inledningstablån på fäbodvallen — det doftar av granskog
kring denna scen — och den stora familjestämman, där
försoningen mellan de båda släkterna beslutes.
Man kan under Strindbergs senare period ofta spåra
inflytande från det symbolistiska dramats egentlige skapare,
Maeter-linck, vars tidigare dramer han högt beundrade och hos vilken
han tyckte sig återfinna Swedenborgska idéer. Tydligast
framträder kanske denna påverkan i Svanevit, Strindbergs vackraste
sagospel, där han i ett ögonblicks lyckostämning glömt all sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
