Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
august strindberg
ha avundats Strindberg hans djärvhet. Alla dess skenbart så
osammanhängande scener kedja sig emellertid samman till ett
drama, buret av stämningens intensitet och ett tragiskt patos, ur
vilket bittrare än någonsin stiger en litania över världens nöd
och ve. Som ett musikaliskt ledmotiv går den smärtfyllda
refrängen åter och åter igen: »Det är synd om människorna».
Det svåraste av allt är omtagningarna, upprepningarna,
»Genta-gelsen», som redan Kierkegaard talar om. Människorna åldras,
träden avlövas, vinter blir sommar — och dock blir allt sig likt,
outgrundligt, meningslöst som en dröm.
I Påsk är miljön vardaglig och borgerlig men den religiösa
mystiken skimrar igenom händelserna. Familjen lever i nöd och
betryck, därför att husfadern förskingrat och sitter i fängelse.
Sonen Elis bär tålmodigt familjens bördor men ser framtiden i
mörker. Även i detta drama märker man tydligt det
Maeter-linckska inflytandet. Det ligger i själva stämningen av skräck,
av onda aningar om en mystisk makt, ett öde, som ruvar
utanför scenen, här i dramat representerat av fordringsägaren
Lindkvist, vars gestalt hotfullt glider förbi fönstret, vilkens steg
knarra utanför dörren och vars skugga, förstorad och
skräckinjagande tecknar sig mot gardinen, tills han slutligen själv
uppenbarar sig i sista scenen, men förvandlad till den stora
välgöraren och försonaren. Moralen i dramat är, såsom så ofta
hos Strindberg, att allt går igen, varje handling, god eller dålig
medför sina oryggliga konsekvenser. Dramat är genomströmmat
av en stämning av vår, av snö, som smälter, av en längtan
efter sol och grönska och sommarlov, symboliskt tolkande de
känslor av befrielse och lycka, som efter lidandet fylla de
uppträdandes själsliv.
Den intressantaste gestalten i dramat är den sextonåriga
Eleonora, som vid upptäckten av faderns förbrytelse blir
nervsjuk och med sina överkänsliga och överförfinade förnimmelser
är en inkarnation av Strindbergs egen överdrivna sensibilitet.
Ett hårt ord, en hatfull tanke går genom hennes själ som en
smärta. Hon förnimmer på avstånd, när någon av dein hon
älskar träffas av ett lidande eller en motgång. I »Påsk» möter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
