Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o august strindberg
lan hundra år tidigare i artonhundratalets början. Visserligen
saknas tyvärr i det senare skådespelet mycket av den
ungdomliga livfullhet och hänförelse för idéerna, som fyllde
angriparna för hundra år sedan. Men det estetiska pennfäkteriet
grasserade då som nu, och de parfymerade kvickheter, som
upplivat »Markalls sömnlösa nätter», återfinnas lika doftande i
Strindbergsfejdens litterära dokument. »Det blir inte bättre»,
skriver t. ex. Per Hallström »om diktaren (härmed syftande på
Strindberg) som det förunnats oss bevittna, lämnar
Olympen och skällande som Cerberus med helveteseld i blicken löper
omkring, nosande, där slika djur bruka nosa, och sålunda
konstaterande, vad det hela innerst rör sig om.» Dylika
grovheter finns det gott om — på bägge sidor. Strindberg förgick
sig mången gång svårt i sina obehärskade uttalanden, och ban
var icke fri från en egenskap, som kallas både kunglig och svensk,
nämligen avundsjukan. Detta förblindade stundom hans blick
på sina medbröder i Apollo. Men Strindberg var alltid fylld
av ett starkt moraliskt patos, och det finnes försonande element
även i hans hätskaste stormlöpningar, vilket näppeligen kan
sägas vara förhållandet med alla av hans vedersakare. Jag
väljer ett karaktäristiskt citat ur högen: »Har Strindberg i sin
kulturkritik någonsin inspirerats av annat än blint hat, brutal
ondska och skummande storhetsvansinne, har han någonsin
skytt de grövsta tankefel, de mest flagranta osanningar, har han
någonsin tagit ordentligt reda på någonting? Är icke denne
vidunderlige mångläsare en av de okunnigaste skribenter, som
funnits, därför att han i sitt högmod och sin hafsighet aldrig
gått till grunden med något? Har han överhuvud någonsin
nalkats ett problem med så mycket intellektuell besinning, med så
mycket upphöjdhet över låga affekter och lidelser, som ett verkligt
tankearbete kräver? Rodins »Tänkaren» framställer en man, som
tänker med armmusklerna och knogarna; den skulptör, som ville
skapa en staty över tänkaren Strindberg, rousseauanen,
könsfilosofen och Svedenborgaren, hade att avbilda en man, som tänker med
inälvorna och som vrålande vrider sig i sina kval.» (Böök.)
Ett dylikt citat kräver inga kommentarer. Hela denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
