Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För åtskilliga år sedan kom jag att i en
väns arbetsrum betrakta en rad av fotografier. Mina ögon
gledo likgiltigt förbi de flesta, tills de plötsligt stannade
vid bilden av en man i medelåldern. Vem kunde denna man
vara? Det låg något stelnat och trött över dragen. Blicken
var på en gång kyligt mätande och full av sorg. Det var stora,
tunga ögon, nästan sömniga och dock så seende. Det
regelbundna ansiktet med sin höga panna, sin kraftigt skurna näsa,
sitt yviga skägg, gjorde ett nästan antikt intryck. Det kunde
hava tillhört en grekisk filosof, som gjort upp sitt bokslut med
världen. Men den undersätsiga halsen och överkroppen voro
alltför grovt och otympligt formade för detta filosofhuvud. När
man såg disharmonien mellan gestaltens delar, anade man en
splittring även i mannens väsen. Bilden kunde i sin
disharmoniska otymplighet även hava framställt någon av senatikens
utsvävande cesarer — om nu icke själva fotografien för övrigt
skvallrat om, att man hade en samtida framför sig: mannen
var Gustaf Fröding.
i ett idealporträtt av skalden har Fjaestad framhävt samma
drag. Det gudalika huvudet reser sig ur hans väldiga
kroppsmassa som ur ett råhugget jätteblock. Frödings öde är liksom
förkroppsligat i hans yttre skepnad från senare år. Hela hans
tillvaro var en strid emellan en ovanligt rikt begåvad ande och
denna tunga, fordrande, av sjukliga anlag fjättrade
kroppshydda. Ur denna strid föddes hans diktning, ur denna
brottningskamp, som förhärjade hans liv, steg hans dikts genius
som en frigjord fenix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
