Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
gustaf fröding
man nästan benägen att helt underskriva Frödings nedsättande
kritik: stelbent gymnasistmoral och seminaristisk formfulländning.
Det finnes flera liknande tendensdikter frän dessa år, såsom
En likbegängelse, en politisk satir mot Boström, och parodien
Tull sky ddsriddarnes marsch. Intressantare och mer
formfulländad är redan Ärkebiskop Jöns, som enligt vad Fröding själv
uppgiver är riktad mot ärkebiskop Sundberg, då denne anmodats
bilda ministär. Ärkebiskopen framställes under sin härsklystne
föregångare Jöns Oxenstiernas gestalt.
Dessa Frödings första dikter ansluta sig, som en ung skalds
förstlingar i allmänhet, till det härskande mönstret. Ett helt
manér hos Fröding, som sträcker sig igenom hela hans
produktion, ansluter sig till inflytanden från Rydberg och Snoilsky,
ofta kan man spåra påverkan av båda i samma stycke. Den
Rydbergska tankedikten, ofta av antik färgläggning, har både
till innehåll och form varit av avgörande betydelse för hans
utveckling liksom Snoilskys förmåga att elegant utforma en
berättelse.
Men hade Fröding stannat inom dessa båda skalders
uppfattningssätt och formgivning, hade han icke blivit den svenska
versens förnyare. Impulsen till ett djärvare, mera realistiskt
skaldespråk hade han redan i Strindbergs lyrik, som
otvivelaktigt influerat hans egen och vars förtjänster Fröding väl är
den förste att rättvist uppskatta, fast han å andra sidan även
framhåller dess brister. Hans uppsats om Strindbergs lyrik är
säkerligen bland det bästa, som är skrivet om denne författare.
Karaktäristiskt nog är det framför allt Rydbergs och Snoilskys
sociala dikter, som han först beröres av. Den förres inflytande
framträder t. ex. i För skyttesaken; en av Rydbergs
älsklingsidéer var ju värnplikten. På samma sätt spårar man Snoilskys
stil i Vulkanisk grund. I Vapenvila (1886), en för övrigt
obetydlig dikt, märker man kanske tidigast inflytande från
Strindberg i diktionen. Detta är också fallet i de båda Rimbreven
till Mauritz Hellberg. Särskilt intressant är det senare, som
blottar hans själs sönderslitenhet. Här får man för första gången
kasta en blick ner i hans väsens mörka och hemlighetsfulla djup:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
