Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf fröding
3 1 5
Jag är en fånge i andanom,
min själ förgås i den långa ledan,
som grubblet föder och huldar om;
det var så fruktansvärt länge sedan
ett ljud av liv till mitt öra kom.
Jag hört väl eko av stridens dån,
som ständigt ljuder därutifrån
men för min själ är det blott ett eko
utav en dröm som är mera matt
än drömmen drömd i en febernatt,
där mycket vildare röster skreko,
en kör av jämm"er och hesa skratt
från jagets burar och oublietter,
dit jag besvärliga minnen sätter.
Han visste redan nu, att det i hans inre rörde sig krafter, vars
vildhet och räckvidd han icke förmådde mäta. Denna hans
melankoli får också ett av sina första uttryck i Sol och
Pannkaka, (1889) där han tolkar bitterheten över att vara en
»misslyckad». Det är en uppgörelse med hans föregående hopp om
att bliva en stor skald.
Till detta stadium i hans utveckling hör också Parken,
i vilken hans ännu svävande melankoli får ett drömlikt uttryck
av stor formfulländning. Den förvildade parken speglar hans
eget härjade liv, och han ser en motbild till sin egen själs
brustenhet i parkens krossade Afroditebyst.
Det tog lång tid för Fröding att nå fram till genombrottet.
Härtill bidrog väl hans psykiska depression, men icke minst
berodde det på, att han ej ville slå sitt nya vin på gamla
läglar. Hans frisinnade livsåskådning och hela konstnärliga
uppfattning krävde större lidelse och kraftigare realism i
uttryckssättet än vad man hittills varit van vid i svensk poesi. Det
gällde för Fröding å ena sidan att frigöra sig från naturalismens
ensidigheter, å den andra att åt diktningen skapa större
personlig frihet och fördjupning. Den svenska poesien hade stelnat
i sina konstnärliga former. Frödings yttranden om Snoilskys och
Rydbergs diktning i brev till Heidenstam (aug. 1895) äro
belysande för hans uppfattning av poesien. De visa hans ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
