Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
gustaf fröding
i övergångsskedet mellan åttio- och nittiotalen. »Snoilsky»,
säger han, »är nog en värklig skald men icke mycket stor, tycker
jag. Han är fin och ädel och smakfull och hade i sin ungdom
en viss skönhetsentusiasm, som göt friskt liv i den gamla döende
tegnérismen och efterklangsromantiken. Han kanske har haft
en större och starkare våg i sig, men den måtte ha stillnat av,
innan den hann fram. De där ’svenska bilderna’, som enligt
den officiella smakdomen skola vara den fulländade och fullt
utsprungna blomman av den fullmognade store skaldens
mästerskap, äro icke i min smak — det*högtbestövlade sporrklirrande
stampet i ’Herr Jans likfärd’ är det enda som jag för
ögonblicket erinrar mig som förträffligt. Ungdomsdikterna från Italien
på ’lavandaja’ och ’chiaja’ tycker jag bättre om och de spanska
sonetterna glädja mitt hjärta med sin eleganta gratie och
skälmak-tighet. Rydberg har något av stor skald i sig efter min
mening och även av stor man, men det är något försiktigt med
honom, som icke tillåter honom att slå några riktigt stora slag
— somt är ren samvetsömhet, men somt är visst bara brist på
djärvhet. Bland hans dikter vet jag somliga, som höra till det
bästa vi ha — icke de vanliga deklamationsnumren ’Sist på
löddrig häst Dexippos’ etc. — utan de svårmodiga
drömmaresångerna. Rydberg har sin egen art av musik och plastik och
är fullt original, tycker jag, fastän hans diktion skenbart håller
sig till den gamla vanliga ståtapparaten från Tegnér och Wallin
— han har format den efter sitt eget ’kynne’, så att den fått
nytt liv och ny skönhet.»
I Frödings strävan att nå ut över den föregående periodens
uppfattningssätt och teknik, har han understötts genom studiet
av vissa utländska författare som Heine och Goethe, Byron,
Shelley och folkskalden Burns. Goethes lyrik, hednisk och
naturalistisk till sitt väsen på samma gång som graciös och naiv
har i likhet med Shelleys varit hans vägledare upp emot de
panteismens stora enhetssyner, som särskilt skulle utmärka hans
senare diktning. Heines borrande analys av olika själsstämningar,
hans skarpa antitesartade sammanställande av olika känslor för
att låta dessa ömsesidigt belysa och upplösa varandra, passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
