Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf fröding
3 1 5
elixiret» och med huvudpersonen i Bulwers roman. I alla dessa
tre karaktärer skildras en tveklyvning av personligheten. Slutligen
sammanfattar Fröding sina åsikter om naturalismen på följande
vidsynta sätt: »Om Zolas författarskap huvudsakligen är ett den
fria fantasiens och den godtyckliga personliga viljans verk — vad
återstår då egentligen av denna naturalism, som skulle vara
det mest utmärkande i. detta »document humain»? Ingenting
annat, tycks det mig, än den naturalistiska tekniken, vilken, fast
och säker som den är, givit trovärdighet och klarhet åt alla
författarens skapelser, även där de äro som mest avlägsnade
från det verkliga livet. . I själva verket tänker jag, att
naturalismens teori delat öde med systerteorien, den rena
»materialismen». Liksom den senare påståtts vara ett hjälpmedel, en
användbar hypotes i vetenskapens tjänst, under det att den inom
filosofien och såsom världsåskådning visat sin ohållbarhet, så
har också den förra trots allt kanske varit av gagn i plastiskt
avseende — den har givit litteraturens former en förr okänd
klarhet och ett fastare sammanhang — givit det diktade största
möjliga likhet med verklighet i yttre mening, men den har icke
förmått att ingjuta något innerligare liv, utan snarare hotat att
verka förkvävande».
Om Fröding i denna uppsats vänder sig mera negativt mot
naturalismen, söker han i »Om humor» utveckla sin egen
litterära uppfattning, som formar sig till ett lovtal över humorn,
vilken icke haft någon plats i naturalismens laboratorium. Vem
skulle i vår tid, säger Fröding, våga framställa en skara
fyllbultar och glädjeflickor, såsom Bellman framställt dem —
förkomna, bedrövliga varelser, men älskvärda i all sin löjlighet
och fullkomligt odömda i sedligt avseende? Stackars fader
Movitz, stackars Ulla Winblad — hade ni råkat i händerna på
nutidsdiktare — hur skulle de icke karvat och dissekerat eder
och uppvisat hur komplett ömkliga ni äro — djuriska
förnedrade varelser, ej värda annat öde än »stöbesleven».
Med sin säkra och genomträngande uppfattning av de
estetiska frågorna insåg Fröding, att felet i den samtida litteraturen
framförallt låg i den moraliserande tendensen. Humorn hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
