Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
gustaf fröding
land och levde sig till samvetskval i sitt venetianska
kvinno-menageri. Fritz Reuter blev en stor humorist, emedan han
var en fyllhund.»
För många skalder och särskilt för dem, som röra sig i
lidelsernas sfär och vars diktning sjuder fram som en het stråle
ur ett vulkaniskt inre, är denna teori av en slående sanning.
Den gäller icke för alla, men för många, och den gäller för
Fröding själv. Han blev störst som skald i det ögonblick, då
han i vanmäktig lidelse sökte pressa fram hela sin rika själs
brustna innehåll. Frödings numera publicerade brev ge en
levande föreställning om hans inre liv under denna tid. Det
är lätt att se, att en sådan underbar dikt som »Drömmar i
Hades» direkt är skapad över minnena från hans egna psykiska
tillstånd. Detsamma gäller om flera andra av hans dikter som
hans »Ariska drömmar» och »Gudarna dansa», vilken senare
troligen delvis har framsprungit ur samma stämning, som då
han i ett hallucinatoriskt anfall hörde en lustig melodi genljuda
i sina öron: »Mahatmerna dansa, mahatmerna dansa».
För kännedomen om Frödings personliga utveckling under
brytningstiden kring 1890 äro tvenne artiklar av största
intresse, nämligen Naturalism och romantik och Om humor
(tryckta i »Ur dagens krönika» 1890). Den första av dessa
uppsatser utgör en uppgörelse med naturalismen, skriven med
Frödings vanliga, skenbart menlösa och frågande
framställningssätt. Man måste emellertid beundra denna skarpsinniga och
om genial kombinationsförmåga vittnande utredning i en av
periodens mest brännande problem. Fröding tager till
utgångspunkt Zolas roman »La bëte humaine» och frågar sig: Ar
detta naturalism? Ar detta en verklighetstrogen skildring av
livet? Äro dessa människor icke snarast fantastiska skapelser
av Zola? Sannerligen, om denna bok är naturalism, då är också
Victor Hugos »Notre Dame», Hoftmanns »Teufelselixir» och
Lytton Bulwers »A stränge story» ren och oförfalskad
naturalism. Med fin psykologisk blick jämför sedan Fröding Jacques
Lantier och hans mordmani med broder Medardus i »Djävuls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
