Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf fröding
3 1 5
Tillbaka jag vill till bygden,
där striden är hatfullt hård
— där smälta förbittrade tankar
med livet till ett ackord.
När ban på aftonen ser solen gå ned i havet, fyller honom
synen endast med tankar om alltings förgänglighet och
intigheten av alla mänskliga strävanden (I solnedgången), och hans
kära vik (Viken), som en gång var den vackraste i världen,
när våren och sommaren fyllde luften med sina vällukter, den
är nu helt förändrad. Dess vattenspegel är bruten, skummet
yr, och utsikten är, liksom hans sinne, ödsligt gul och sjuk.
Eller han målar i dikten Vid myren ett öde och dystert
landskap i det ögonblick, då skymningen breder sina skuggor:
Här är stilla vila för trötta tankar,
här kan grämelsen andas fritt,
icke störd av hoppet, som utan ankar
styr där livsvimlets skum går vitt.
Här kan nedbränd lidelse smärtsamt kyla
heta askan i nattkall vind,
här kan ångern sorgset i skymning skyla
skammens rodnad på avtärd kind.
På hösten 1891 återvände Fröding till Karlstadstidningen,
där han under de närmaste åren utvecklade ett flitigt
journalistiskt skriftställarskap. Han skötte sitt arbete långa tider med
stor omsorg och regelbundenhet, men hade också perioder, då
han dukade under för sitt ingrodda begär efter alkohol. Han
kunde då försvinna från staden utan att någon visste, vart han
tagit vägen, och vanligen återfanns han i ett fullständigt
hjälplöst tillstånd på ett ellar annat avlägset ställe, dit han ofta själv
icke visste, hur han kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
