Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
3 1 5
Symboliskt har Fröding här tolkat sitt eget själsliv, även för
honom var diktningen, sången tröst och läkedom.
1 »Bibliska fantasier» har Fröding även berört ett problem,
kring vilket hans tankar allt ivrigare började arbeta, nämligen
synden och skuldkänslan. I En syn ger han uttryck åt sin
na-turalistiskt-hedniska uppfattning. Människan skall icke ruva över
synden, icke försjunka i ånger och självplåga, såsom
kristendomen lärer, utan kasta den av sig, gå bort ifrån den och varda
ren och frisk. Människan skall icke pina sig, ty hon har intet
att förebrå sig, hon är såsom Gud skapat henne — det är
denna tanke, som Fröding sedan skulle utforma i sina Gralsånger.
I denna dikt skjuter Lucifer, själva det ondas upphov, trotsigt all
skuld ifrån sig, och därigenom släckas också helvetslågorna.
Skalden ser helvetet ligga öppet för sina blickar, han hör
stämmor stöna i lågorna och tigga om en droppe vatten. Men
där ljuder också Lucifers röst:
Han sade: »Det är ju vi själva,
som slipa vårt pinostål,
som elden och marterna välva
omkring vårt eget bål,
men låtom oss själva förlåta oss,
så varda vi marterna loss,
och låtom oss alltid sträva
och låtom oss aldrig gräva
i gammal synd och skam,
men blott se fram!»
Det är karaktäristiskt, att det i dikten äro de onda, som
övervinna de s. k. goda och härigenom bringa harmoni i
världsordningen ; gränsen mellan onda och goda kan icke längre
upprätthållas. Skulden ligger aldrig ensam hos den felande.
Liknande tankar hade redan Ibsen uttalat flerstädes i sina verk,
tydligast kanske i »Gengangere», och Strindberg har givit
uttryck åt samma uppfattningssätt, när han i sin självbekännelse
gör upp med sina ungdomssynder. Vi finna i Heidenstams och
Ellen Keys kritik av kristendomen en återklang av dessa
stämningar, som ju stå i nära samband med tidens deterministiska
filosofi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
