Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
GUSTAF FRÖDING
En av samlingens intressantaste dikter är Atlantis, som
intar en central plats i Frödings produktion. Dikten skildrar,
hur skalden befinner sig jämte en — troligen kvinnlig —
följeslagare i en båt, som flyter i en stilla vik, ej långt borta från
en storstad. Dess sorl når ut till de båda, som trötta flytt bort
från världsbullret och livskampen. Skalden fäster sin
följesla-gerskas uppmärksamhet på en syn nere i vattnets djup. De
ting, som skymta på botten, äro ej klippor och skär, det är
ruinerna av den gamla sagostaden Atlantis, som en gång
uppslukades av havets vågor.
Till denna syn anknyter skalden en serie reflexioner. Han
angiver som orsak till Atlantis’ undergång den orättvisa
penningfördelningen, som dels skapade en klass av rika, vilka gingo
under i njutningar, dels massan av utsugna proletärer. Dessa
sociala missförhållanden voro den yttersta orsaken till att
Atlantis och dess invånare slutligen försvunno från jordens yta.
Men synen i vattnet för hans tanke hän på hans eget och hans
folks öde. En gång kommer väl också för de nu levande
släkterna »slocknandets timma», förintelsen, och folk av
främmande stam skola kanske gunga över dem, liksom de själva
nu vagga fram över Atlantis’ döda prakt. Orsaken till denna
undergång är också angiven:
Staden, som sorlar från stranden,
står på en grund, som är lera och siam.
Med detta uttryck antydes väl symboliskt, att detta
samhälle, denna stad lider av samma grundväsentliga onda som
Atlantis: å ena sidan för mycken rikedom och njutning, å den
andra för mycken fattigdom och nöd.
Man har på senare tid stritt om diktens mening och dess
uppkomsthistoria. Böök har enligt min uppfattning så
våldsamt förtolkat dikten, att dess enkla grundidé blivit alldeles
bortskymd. Han har sammanfattat sin åsikt på följande sätt:
»Atlantis är sålunda endast skenbart en social dikt med
demokratiskt patos ... I själva verket är den en fantasi byggd på in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
