Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
3 1 5
låt oss i famntag förbrinna,
låt oss förbrinnande renas,
låt oss omfamnade enas
saligt med Kosmos igen!
Den tredje sången i denna dikt har en rent lyrisk karaktär
och giver ett rovdjursvilt uttryck åt bekännelsen av hans begär:
Jag ville jag vore en tiger ,
i språng till att fråssa och paras,
när blodet åt huvudet stiger
och drifternas hungrande skaras
vilt hetsande jakt mig för,
så kampen en gång finge sluta
emellan försaka och njuta,
emellan jag vill och bör.
Det är detta motsatsförhållande mellan önskningarna och
verkligheten, mellan vilja och kunna, som så ofta möter oss i
Frödings diktning.
I hans tidigaste dikter kan känslan vid första ögonkastet
förefalla skälmsk och sund. Men redan här är han mer
åskådare än medspelande. I Vackert väder framträder hjälten
redan tafatt och distré. Och den unge mannen, som sitter i
slädan vid sidan om den förtjusande unga blondinen i
Bjällerklang, som han utmålar så förförisk, är visserligen betagen i
hennes skönhet, men på samma gång är han ytterst kylig i sin
uppfattning:
Jag tyckte fröken vara tokig bara,
och halvt ironiskt jag hörde på,
jag var så vis, som en man kan vara,
nar han har fyllt sina tjugutvå.
Detta hans förhållande till kvinnorna belyses i flera av hans
dikter. Situationen är i allt väsentligt densamma i Balen som
i Torborg, denna lovsång till hans kvinnliga ideal, till
skönheten och styrkan och ungdomligheten. Båda gångerna faller
hjälten igenom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
