Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
3 1 5
Jag tog mig kraft, blev fri, fick luft,
och styrka kom i vilja och förnuft
— det kom som ett beslut: jag skall ej ge mig!
Om också aldrig tryckets pressning hävs
och till den stund, då andedräkten kvävs,
så skall jag hoppas, skall jag aldrig ge mig!
I Narkissos är det samma tvekamp han skildrar i
mytologisk omklädnad. Narkissos ligger vid källans vatten, betagen
i sin egen bild, hans hy är blek, hans anletsdrag tärda, hans
kind tom, hans fägring förspilld. »Han sjönk tillsamman, hans
gestalt var bruten, — ty i hans blod var feberelden gjuten —
och soten drack hans blod och åt hans lunga.» Den som
räddar honom är Eko, den unga flickan, som lägger sin arm om
hans hals och skänker honom sin kärlek.
Fylgia utgör i viss mån en parallell till »Hydra». Vissa
ord i denna senare dikt erinra direkt om uttryck i den förra.
Så t. ex. då det heter:
Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
när jag drags av det låga mot dyn.
Dikten utgör en innerlig anropan till hans skyddsgudinna,
till den ädla, rena och sköna kvinna, som han vill tillbedja och
älska.
Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
du skygga, förnäma, sky mig ej,
du min skönhetslängtan,
som mot dagens sorger
är min skyddande tröst i nattens syn!
Frödings djupaste bikt om sina erotiska förhållanden har
man i Flickan i ögat. Där förtäljer han öppet om sitt liv med
»alkohol och flicka», om den balsam, som den vänliga
kondi-torsfröknen gjuter i »den arme resenärens sår», en typisk
episod i Frödings liv. Dikten anknyter till den gamla folktron,
2J — lDUO. j. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
