Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 GUSTAF FRÖDING
att om en man skådar sig i spegeln, ser han i sina ögon
bilden av den kvinna han älskar och som älskar honom; ser han
däremot endast sig själv, älskar han ingen och älskas av ingen.
Han står framför spegeln:
Jag såg och såg — min egen min
av clown, som är allena,
hans vissna kind, hans trötta grin
av fjasko på arena.
Och all den sorgenatt, som låg
så svart i ögonbrynen,
jag såg* och såg, men hur jag såg,
jag såg mig själv i synen.
Jag såg mig själv, jag sade: Hej,
du dotter av min moder,
du liknar allt ett konterfej
av din förfallne broder!
I ädeit skick och fint behag
vi äro ett, vi tvenne,
jag har mig själv till hustru, jag,
och avlar barn med henne!
Men mot bakgrunden av dessa lidelser har han även
tecknat sin ideala kärleksdröm. Ty det storslagna i Frödings
diktning är, att han mitt under detta vältrande i dyn kunnat hålla
sin tanke klar och bevingad, att han aldrig låtit sin själ besudlas.
Fylgia har dock bönhört honom och räddat honom upp i skönhetens
rike. Från denna värld av otyglade och orena begär, från lidelsernas
helvete har hans dikts genius haft kraft att höja sig till de
paradisiska nejder, där oskulden och renheten härska.
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Böök har med anledning av den utomordentligt vackra,
visionära dikten »Det borde varit stjärnor» framlagt en teori
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
