Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
3 1 5
än som poesi i vanlig mening, och han hänvisar till Goethes
»Spriiche in Reimen». Otvivelaktigt vidlåder dessa dikter en
alltför stor torrhet i formen. Men de vittna om det allvar och
det djup, varmed Frödings tankar arbetade med de filosofiska
problemen för att nå fram till en förklaring av tillvaron. Hans
sökande efter enhet och harmoni i världsförklaringen bottnar
tydligt nog i åttiotalets monism. Sedan utvecklas hans livssyn
under årens lopp till en fördjupad panteism icke minst under
direkt studium av Spinoza, från vars skrifter ett direkt
inflytande kan spåras i hans senare diktning. Man har
karaktäriserat Fröding såsom avgjort tillhörande »de naiva genierna,
de för vilka känslan och icke idén är diktens kärna». Denna
karaktäristik synes mig alltför ensidig. Icke minst Frödings
hela Graldiktning, ehuru icke alltid i sig själv lyckad, bär vittne
om det intellektuella arbete och grubbel och den fond av
samlad livsvisdom, som ligger bakom hela hans produktion.
Intressantast i »Gralstänk» är kanske den första cykeln, som
givit hela samlingen sitt namn. Här återfinner man i ny form
samma tankar som i inledningsdikten till »Stänk och flikar».
I allt finnes en gnista av Gral. Till och med i det lägsta bor
något gott och skönt. Gral bor i vällevnadsprästen vid maten,
hos glädjeflickan »i ömheten, varmed hon ger dig en kyss»,;
den fanns hos Nero såväl som hos Don Juan eller hos Mefisto.
Det är typiskt för Frödings tillstånd, att uttrycket ibland får
en rent grotesk karaktär:
Något är skönt
ock i en lus,
ock i ett grönt
blad bak ett hemlighus.
Betecknande för hela Frödings utveckling är hans vacklande
ställning till livsproblemen. Han kan icke slå sig till ro med
någon form. Han frågar mer än ban svarar. Han tvekar
mellan antikens gud, Pan och bibelns gud, Zebaoth och slutar med
att undra, om icke den förre var med i den senares gärningar.
Överallt slår han tillsammans motsatserna för att finna enheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
