Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
PER HALLSTRÖM
Efter en kort förberedelse gledo de ut i livet. Ännu i våra
dagar uppfostras bondens och arbetarens barn på detta sätt. i
omedelbar beröring med den verklighet, som skall följa dem
genom livet. Men allteftersom ett större kunskapsmått
erfordrats för att uppnå en ställning, utsträckes uppfostran ända till
tjugo år och längre. På detta sätt kommer den unge länge
att leva i en avskild värld, i fantasier och drömmar, tills han
en vacker dag brutalt ställes ansikte till ansikte med
verkligheten. Han måste plötsligen lära sig att stå för sig själv, att
bryta sig en väg genom livet. Övergången blir på detta sätt
så mycket svårare. Den modärna litteraturen är också full av
skildringar av denna spröda ungdomsmelankoli, av Hamlets
och Werthers världssmärta. Men de flesta ynglingar glömma
snart detta vemod, splittringen i deras väsen upplöses, livet
griper dem och rycker dem med sig. På ett eller annat sätt
anpassa de sig efter det omgivande livets fordringar eller gå
under. De flesta fångas helt naivt förr eller senare av tillvaron,
och livets brokighet får dem att mer eller mindre glömma livets
nöd och lidanden. Men det finnes individer, som tyckas
alldeles särskilt predisponerade för denna mörka livsuppfattning.
Till dessa hör Per Hallström.
Detta beror icke minst på hans allmänna läggning. Han
saknar omedelbarhet och är alltför kritisk och genomreflekterad
för att låta sig ryckas med av livet. Ett förfinat och skarpt
förstånd parar sig med en mystikers trängtan efter skönhet och
storhet. Känslig som en mimosa reagerar han mot allt fult
och dumt och grovt i livet. Det är nerverna, icke blodet, som
bestämma rytmen i hans själsliv. Hans lidelser äro huvudets,
icke hjärtats. Hur betecknande är det icke, att kärleken så
gott som icke spelar någon roll i hans diktning. Påträffar han
den, ser han på den nästan medlidsamt eller med överlägsen
ironi för alla de löjligheter, i vilka den störtar människorna.
Leonzino da Bellosguardo hör med ett småleende på läpparna,
att en av hans vänner uppvaktar hans platonska älskarinna
med verser och njuter hennes gunst; själv förälskar han sig i
det drömväsen, som svävar upp ur den grekiska urna, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
