Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
låtit uppställa i sin trädgård. Och när Per Hallström en dag
under sin penna finner den mest berömde av alla kärlekens
hjältar, Don Juan, gör han honom till en gammal man med för
tjocka vader, som tänker omvända sig och ej längre själv tror
på sina kärlekseder.
Denna hans nervösa, hyperkänsliga och intellektuella
läggning framträder mycket tydligt i den mästerliga skildring av
sin ungdomsutveckling, som han givit i En sparf i Tranedans.
Han berättar där, att ban redan som liten gosse uteslutande
levde i fantasien och att, så snart han kunde läsa, böckerna
för honom blevo det viktigaste. Han var en hänförd beundrare
av Frithiofs saga, han fördjupade sig i Nösselts skildring av de
grekiska heroerna, och man blir nästan hemsk till mods över
hans brådmogenhet, när man hör, att han redan vid sex års
ålder läste Wilhelm von Braun och kände mycket djupt för
denne salvelsefulla gamla syndares lyrik. Redan som barn har
han uteslutande levat i böckernas värld och i drömmarna
brottats med idéerna.
Mitt i allt detta drömliv kom så åttiotalets hårda
brytningstid över honom. Tidens problemer upptogo honom livligt.
Det ser ut, som om han åtminstone tillfälligt ryckts med av
tidens naturvetenskapliga och utilistiska världsuppfattning. Därpå
tyder hans val av levnadsbana: han skulle bli ingeniör. Men
han kände sig också tillbakastött av tillvarons och
åskådningarnas brutalitet. Han säger själv, att han levde med i detta
åttiotalsliv, disputerade som alla andra, harmades och kände
sin vanmakt, flydde in i sin poesi och otillfredsställd ut igen.
Det är icke underligt, att med en så exklusiv fantasitillvaro
under barnaåren övergången till livet och verkligheten för
honom skulle gestalta sig svårare än för de flesta. Det är säkert
sitt eget ungdomsporträtt han tecknar, när han i
inledningsraderna till »Thanatos» yttrar:
»Jag var i den ålder, då man lättast om också icke djupast
sjunker in i dikt och natur och har svårast att finna sig till
rätta med människor — ifall man har något av egendomlighet
hos sig. Man stöter emot på alla håll, man föraktar alla for-
24 — »110. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
