Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
Men innan Hallström når till bottnen av detta problem,
måste han först konfrontera livet med döden, den stora och
avgörande makt, som i sista hand är den säkraste värdemätaren
av människans liv.
Även Levertin hade uppställt denna motsats mellan liv och
död, men utan att någonsin försjunka i filosofiskt begrundande.
Per Hallström söker däremot att genomtränga och upplösa
dödens gåta. Redan i »Vilsna fåglar» förekommer ett par
dödsscener: Två liv och En liten tragedi. I den förra av dessa
noveller är det djurets död, som blir symbol för människans
— ett drag, som sedan återvänder i »Lejonet» och i »Melchior».
Egendomligt nog är det emellertid först sedan Per Hallström
kommit i en försonligare stämning till livet, som dödsproblemet
blir huvudmotivet i hans diktning. Det kommer igen i
berättelsen »i blå skogen» och i »Briljantsmycket» för att därefter
behärska hela hans följande samling »Thanatos»; i enstaka
senare noveller skymtar det också fram. Detta förhållande beror
på hans uppfattning av döden. Dess skugga möter oss
överallt. Den utgör själva bakgrunden för livet. Livet och döden
äro icke motsatser utan bröder liksom för grekerna. Det är
döden, som ger mening och relief åt livet. Det är den, som
ger det storhet. Därför blir döden också det avslutande
momentet i hans världsförklaring. Som man ser, finns det intet
kristligt i hans uppfattningssätt. Han tager tvärtom avstånd
från den kristliga uppfattningen av asketismen såsom ett
självändamål. i »Drömmen om saligheten» yttrar Conrad om
Els-beth, som i sin trängtan efter himlen föraktar det jordiska och
dör på sin brölloppsdag. »Hon har dött», tänkte ban, »emedan
hon av jordisk glädje och jordiska begär velat bygga en bro
till evigheten. Hennes fantasi har varit stark nog att nå så
högt, att hon ej kunde komma tillbaka, hon svindlade, då hon
såg ned. Då brast det vid jorden i stället för däruppe, som
för andra. Hon var lycklig, när hon dog, ty hon visste ej,
att det var en lögn hon stod på. Den enda salighet, som kan
tänkas, är lugn och dödslik ro — så kom hon ej ens till
dörren av den ort, hon ständigt drömde om, var på orätt väg allt
från början.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
