Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
PER HALLSTRÖM
säkerhet över honom, och hans gärningar äro kärleksrika och
bringa välsignelse som källornas vatten. Allt är enkelt för
honom, han känner ingen tvekan, ty han besitter naturens
hemligheter. Han är motsatsen till drömmaren, som icke har
någon stad på jorden. Han är sådan som människan skall vara
enligt Carlyles uppfattning: formad af släktens traditioner,
uppväxt på en bestämd plats och under bestämda förhållanden
såsom bonden är, rotfästad i jorden, därför kan han också liksom
plantan gro och trivas, skjuta upp och bära frukt.
Ännu tydligare framträder denna nya värdering av livet i
Ungdomsskeppet, som skildrar, huru Argonauternas ungdomliga
hjälteskara på sin färd till Kolchis efter det gyllene skinnet en
afton bliva konung Phineus’ gäster. Gudarna hava straffat
konungen för hans överklokhet genom att låta honom se tvärt
igenom människornas öden. Han lider nu av obotligt svårmod,
som också kastar sina skuggor över hans hus och land. När
han lät sin blick glida ut över hjälteskaran, som skämtade och
glammade vid hans gästabudsbord, såg han obönhörligt deras
kommande öden, deras lidande och död. Slutligen stannade
hans blick vid Theseus’ gestalt. »Även du, Theseus», mumlade
han »även du, som tycks mig vara härligare än någon av de
andra, bakom dig är också skuggan svart, jag ser den vid ditt
huvud, den växer över dig.» Theseus lyfte vinet till
munnen, drack en djup dryck och satte ned skålen igen. »Mot
skuggan lyser glansen dubbelt klar», svarade han. »Se förr
på vad jag gjort, kung! Lyssna! Hör du icke, hur klangen
av det flyger genom tiderna som sången över vind och vågor.»
I denna novell spårar man ett visst inflytande i själva
stil-givningen av Heidenstam. Och man tycker sig också se, huru
de båda skaldernas olika syn på världssmärtan här återskimrar.
Phineus, som i sitt tunga svårmod endast ser döden, uttrycker
den tanke, som hittills behärskat Per Hallströms uppfattning.
I Theseus’ stolta ord genljuder däremot Heidenstams sätt att
se. Han talar om bragderna, döden bryr han sig icke om.
Den må komma, när den skall komma, och må den då vara
välkommen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
