Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM
39 1
mästerligaste historier. Ett ungt par lever i djupaste lycka.
Men så insjuknar hustrun. Hon tvivlar snart pä sitt
tillfrisknande och tanken att dö bort från mannen och aldrig få återse
honom -— han har stundom antytt, att han ej trodde på ett
tillkommande -— grämer och pinar henne. Mannen vet ej, vad
han skall göra för att återge henne modet. Då erinrar han
sig, huru hon, dä hon var friskare, brukade stanna utanför ett
juvelerarfönster. Det var i synnerhet en brosch, som lockat
henne, en brosch av briljanter i form av en fjäril, det lättaste
och mest glittrande där fanns. Men den var oerhört dyr
—-den skulle slukat ett helt år av hans inkomster. Men om han
kunde köpa broschen, skulle detta giva henne visshet, att han
ej hyste tvivel om hennes tillfrisknande. Han skaffar sig
pengarna genom lån och skänker henne den glittrande fjärilen. Hon
fylles av glädje och tacksamhet och från denna stund finns ej
skymt av tvivel, bara hopp i hennes sinne. Fjärilen blir den
lysande vissheten om att lyckan skulle segra till slut, att
skilsmässa icke fanns, att kärleken skulle trotsa allt och stå lugn
och glad i ljuset. Hon dör med blickarna på sin fjäril utan
att ana det, hon somnar in som »Törnrosa i sin sagoskog . . med
sagans eviga solljus över sig, och all ängslan borta».
På samma sätt kan döden adla livet och sprida högtidskänsla
även över tillvarons trivialaste förhållanden. Ingenting kan vara
mera vulgärt än den småkrämare, som kommit sig upp på
lyckliga affärer och som snart hoppas att bli kallad »herr Jansson».
(En simpel tragedi.) Han är ovanligt belåten med sig själv,
där han sitter i den lilla ångbåtens matsal och njuter sin
biffstek med öl och brännvin. Han funderar på ett erotiskt
äventyr — »en kort och en smula lastbar historia, icke alltför
dyrbar» ■— med den blekfeta uppasserskan. Gifta sig med
henne vill han som förståndig karl icke göra; han hyser
dessutom tycke för en sömmerska, som heter Augusta. Men mitt
i dessa drömmerier står plötsligen döden där. Han behöver
endast gå upp på däcket för att finna Augustas föräldrar med
den fattiga kistan emellan sig, som gömmer hennes stoft. Hela
situationen skulle vara enbart löjlig, om den icke vore så be-
25 — 19110. J. Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
