Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 erik axel karlfeldt
som han älskat att genomströva i sin ungdoms dagar, med
dess milsdjupa skogar, svarta tjärnar och magra hedar, vilka
stråla av ljungblommor och dofta av timjan. I denna bygd
dansar Fridolin; därifrån åker Sankt Elia i en kärra »så
blänkande ny» upp till himmelens land; där är det, som den lustige
jägaren och spelmannen har sina möten med traktens friska
och varmblodiga ungmor, vilkas sommarnattskärlek fyller så
många av Karlfeldts visor.
Kring Dalälvens breda strömfåra ha även vuxit upp livliga
och rika brukssamhällen. De nyuppförda gårdarnas storlek och
ståtlighet tyda på välmåga, maskinerna slamra, och fabrikerna
utspy sin rök. Men trots de stora järnverken och det kring
floddalarna blomstrande åkerbruket bevarar dock allting häruppe
en gammaldags karaktär. Välmågan stammar häruppe ytterst
från järnet, som redan under medeltiden togs ur många gruvor.
Bonden var oftast både jordbrukare och ägare av en liten gruva,
vars malm han bröt — förhållanden, som först under det sista
seklet förändrats, då gruvdriften övergått till de stora bolagen.
Gamla patriarkaliska föreställningssätt och säkra
självägarekäns-lor leva ännu kvar bland allmogen i Dalabygden. Det är icke
ovanligt att träffa släkter, som berömma sig av att hava suttit i
obruten följd på samma gård sedan sekler tillbaka. Det lär
vara fallet med Karlfeldts egen fädernesläkt, som sedan ett par
hundra år brukat en liten gård i Folkärna socken i sydliga
Dalarna, där han själv föddes den 20 juli 1864.
Även i det rent yttre framträder kärleken till det förflutna
i Dalarnas seder. Visserligen börja även här de gamla
natio-naldräkterna på att försvinna, men de användas dock ännu
o _ _
mera allmänt än i något annat landskap. Arets högtider hållas på
ett särskilt sätt i ära. Kommer man en midsommardag till
kyrkan i Leksand eller Rättvik, mötes man av en egendomlig
syn. Stora kyrkbåtar lägga till vid stranden, fullastade med
män och kvinnor i en förgången tids färgstarka dräkter. Där
ser man resliga masar i gula skinnbyxor, vita långstrumpor
och svarta livrockar, som räcka till knäna. Och överallt stråla
kullorna som brokiga blommor, var i sin orts granna och mång-
26 — lönö J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
