Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 erik axel karlfeldt
politikens stormar. Denna tidens oro är honom en pina, som
bringar hans sinne i olag. Naturens liv är för honom långt
mera värt än människornas strid och jäktande:
Vad bry vi oss om tsaren?
Se staren, se staren!
All denna den modärna tidens oroliga idéliv sysselsatte
däremot i högsta grad Ola Hansson, som är lika sammansatt och
söndersliten som Karlfeldt är enkel och sund. Ola Hanssons
kärlek till hembygden fick slutligen en nästan metafysisk form
under intryck av tyska idériktningar, i det han drömde om
bondeståndet som en allt förnyande kraft i det ruttna
borgarsamhället. Sådant är Karlfeldt främmande. Han är en realist,
som ser med sina egna ögon och dömer med sitt sunda
bondförstånd.
Karlfeldt debuterade sent. Han var trettioett år gammal,
då han år 1895 utgaf Vildmarks- och kärleksvisor. Men
samlingen var också betydande; skalden var säker och mogen, om
också icke den raffinerade verssmed som i senare samlingar.
Emellertid gick denna bok tämligen obeaktad förbi allmänheten.
Sedan har Karlfeldt utgivit fyra diktsamlingar. Kvantitativt är
det kanske icke mycket, men Karlfeldt lämnar intet ifrån sig,
förr än det nått fulländningen. I sin fulla egendomlighet
framstod han först i Fridolins visor (1898) och Fridolins lustgård
och dalmålningar på rim (1901). I den fjärde diktsamlingen
Flora och Pomona (1906) och den sista Flora och Bellona (1918)
är kanske tonen mera mörk och lidelsefull, livserfarenheten är
djupare, men de röra sig dock i det stora hela inom samma
områden som de tidigare. Han har själv träffande
karaktäriserat dessa båda diktsamlingar i inledningssången till »Flora och
Pomona», då han säger:
Kom, låt oss följa alla skumma drömmar
som gå med månskensögon under träden,
ty livets andedräkt, den ljumma, strömmar
jämväl ur nattens skygga sorgekväden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
