Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0
erik axel karlfeldt
II.
Under sina bemödanden att fånga det för Dalarna och dess
folk väsentliga och egendomliga kommer Karlfeldt
huvudsakligen att rikta sin blick tillbaka mot det förflutna. Helt har
ban emellertid icke lyckats undgå den modärna utvecklingen.
Han är själv framgången ur en brytningstids förändrade
samhällsförhållanden. Bonden är icke längre bonde i samma
mening som fordom, då släktled efter släktled odlade tegarna på
fädernas sätt. Han har ryckts ur sin isolering genom modärna
kommunikationsmedel, genom de skolor han besöker, genom
hela detta nät av nya institutioner, som fångar den nutida
medborgaren. Det är icke endast nationaldräkterna, som försvinna,
utan bondens yrke och levnadssätt ha även undergått en
förvandling. Lantbruket håller på att bliva industri och
köpenskap i annan utsträckning än tidigare.
Karlfeldt har själv varit med i denna utveckling.
Omständigheterna ha fogat det så, att denne ensamme drömmare och
natursvärmare förflyttats till stadens hank och stör och kommit
att tillbringa en god del av sitt liv bland böckerna. Han har
genomgått Västerås’ gymnasium och studerat i Uppsala.
Bondesonen har blivit en lärd herreman, som plötsligen kommit bort
från fädernas åskådningssätt och sedvänjor.
Karlfeldts diktning vilar just på denna motsättning mellan
bonde och herreman. Med djupa rötter är han bunden vid
naturen och vid det landskap och folk han tillhör, och mer än
en gång, som i det vackra hyllningskvädet till »Fäderna», tonar
i hans dikt en tillbakahållen klagan över att ödet drivit honom
bort ifrån dem:
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig er sak jag svek.
Djup eller tragisk är emellertid icke denna motsats. Den
endast skärper hans blick för landskapets och folkets
egendom-ligheter, så att han bättre är i stånd att fasthålla de yttre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
