Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erik axel karlfeldt
etnografiskt och historiskt karaktäristiska dragen. Och
framförallt, det är ur denna motsats, som den humor framspringer,
vilken i olika tongångar som burlesk uppsluppenhet och bred
ironi strömmar igenom hans diktning.
Redan i den första diktsamlingen är man vittne till, hur
burlesken smyger sig in. I denna muntra stil tolkar han sina
kärlekskval, när vårtiden kommer [Mot våra) eller utmålar
han patronens på Vrena båda döttrar, den smäktande och den
skälmska, som båda endast vänta på att skalden Kilak skall
förklara sig.
Denna burleska ton blir även hos Karlfeldt ett skydd mot
yttervärlden. Han är nämligen mycket tillbakahållen i fråga
om sina egna själsbikter. Alldeles för sig själv i hans
produktion står därför en liten grupp dikter i hans sista samling »Flora
och Bellona», benämnd Sjukdom. Något så intimt och
innerligt har han förut aldrig skrivit. De växlande febersynerna,
striden mellan liv och död, återvaknandet, det gråtande barnet
vid hans huvudgärd, allt är skildrat och framburet med
verkningsfull och manlig flärdlöshet.
Men helst döljer Karlfeldt sina egna känslor under främmande
masker. Därmed är han inne på det lyriskt-episka manér, som
är utmärkande för Runeberg i Fänrikarna eller Bellman i
Fredmansdikterna. Han blir till jägaren, som strövar kring på
vägar och stigar med bössan på axeln; han är löskerkarlen, som
nästan känner sig som en fiende till samhället och människorna;
han är skalden Kilak, som låter sina glada bondvisor surra till
fiolens strängar utan att fråga efter herrskapsfolkets kritik.
Det ligger icke något splittrat och sjukligt över dessa
stämningar, som hos så många av seklets söner. De bäras tvärtom
av en känsla av friskhet och frihet, av kraft och glädje att få
avkasta den konventionella dräkten:
Men fri vill jag vandra bland vålmar och ax
i klöverdoftande nätter
och dikta bondrim till kornknarrens krax
och näktergalslena sonetter.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
