- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
410

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4o0 erik axel karlfeldt

Fridolin följer samvetsgrant föreskrifterna, men frågar
ytterligare :

Säg, vad örter skall jag bruka
mot mitt hjärtas sommarsjuka,
vilken åder skall jag slå?

En annan gång sjunger han en Månhymn vid
Lamberts-mässan, så bräddad med hänförelse och naturdyrkan, att den
är som sjungen av en gammal hednisk offerpräst mellan heliga
källor och stenarnas offeraltare.

Till denna arkaiserande genre höra också de berömda
Dalmålningar på rim, där Karlfeldt skalkaktigt tolkar de gamla
kistemålningar och väggbonader, i vilka dalallmogens
uppfattning av bibelberättelserna fått ett så naivt och åskådligt uttryck.
Karlfeldt har mästerligt träffat tonen. Komiken är understruken
med kraftig och säker hand:

Här åker sankt Elia upp till himmelens land
i en kärra så blänkande ny.

Han bär gravölshatt och skinnpäls, han har piska i sin hand
och mot knäna står hans gröna paraply.

Profeten har blivit till en väldig kommunalpamp, vars visdom
är spord på högsta ort. Hans »konung» har själv skickat sina
hästar och sin vagn för att hämta honom med budskapet: »Låt
oss rådslå för mitt rike med varann». Och så rullar vagnen
uppåt, och med sin breda hand vinkar Elia avsked åt sin
jordelevnads bygd. Men skaldens allvar bryter ständigt igenom
skämtet, som då det vid minnet av fosterjorden heter:

Och vi se det är ett stycke av vårt eget dalaland
i de drömmande furubergens skygd.

Eller som då han ser profeten väl förtöjd i sin nya härlighet:

När du sitter, o Elia, vid din mästares bord
och ser ned på vår ondska och vår nöd,
fäll i domarns öra milda och förlåtande ord,
bed för dalarna, som hungra, om bröd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free