Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 erik axel karlfeldt
Jone havsfärd är ocksä en mästares målning, full av lysande
färger och kraftig humor, under det att Jungfru Maria är som
en skär vårdröm:
Hon kominer utför ängarna vid Sjugareby.
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy,
ja, som mandelblom och nyponblom långt bort från väg och by,
där aldrig det dammar och vandras.
Och huru vacker är icke i Yttersta domen med dess
växlande bilder ynglingens tal till jungfrun om deras kärlek i
jordens sista vår.
Karlfeldts sångmö sådan hon uppenbarar sig i dessa och
liknande dikter är jordbunden, färgstark, livsvarm och blodfull.
Som motto över hela denna groteskdiktning passar Karlfeldts
egna så ofta citerade ord:
min sångmö är icke av Pinden,
hon är av Pungmakarbo.
III.
Helt naturligt är det framförallt i skildringen av sina
medmänniskor och deras vanor och ovanor, som Karlfeldt får
tillfälle att låta sin humor spela. När han står ensam ansikte mot
ansikte med naturen är det som om ban glömde motsatserna
mellan sig själv och omvärlden. Han försjunker i sina egna
stämningar, och sången tonar djup och full. Det har gått
Karlfeldt efter den önskan han uttryckt i »Två stämmor». Han
är omväxlande den »evigt glade spelman Gök» och den »evigt
ömme junker Näktergal».
Karlfeldt är en av våra yppersta naturmålare. Den karga
vildmarksnaturen står trolsk och oberörd framför oss i hans
diktning. Det vilar över många av hans visor något av skogens
egen friska doft av kåda. Hela dalalandskapet under svala
vårnätter, i sommardagarnas blomning eller i höstens brokiga
färger lever upp i hans dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
