Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 ERIK AXEL KARLFELDT
Röd som en räv och brun som en mård
lyser i hagarna skogen.
Huru djup hans natursyn är, därom vittnar också, att han
kunnat utsträcka sina strövtåg även till andra landskap. Eljest
är intet vanligare än att en skald kommer till korta, när han
överger sina kända stigar. Få ting äro nämligen svårare att
fånga än ett landskaps själ. Men Karlfeldt har mästerligt
besjungit Roslagens kärva vår ute i havsbandet med bländande
solljus och isiga vindar kring sträckande havsfåglar eller det
sydländskt frodiga klimatet på Olands alvar med dess rika och
doftande blomstermatta (Zephyrs serenad till Olands solvända).
Karlfeldts föregångare i denna rika och noggranna
naturbeskrivning är Bååth, och inflytande från denne spåras också
här och var i hans första samling, såsom i Vårbild eller
Jägarlust. Särskilt den senare är typisk. Men redan från början
finnes en bestämd olikhet. Bååth verkar nästan uteslutande
genom yttre beskrivning men uppnår också en högre grad av
åskådlighet. Han målar genreartat ett bestämt landskap. Liksom
över vissa engelska naturbeskrivande dikter från
sjuttonhundratalet eller början av adertonhundratalet skulle man ofta över
hans landskap som titel kunna skriva Utsikt från. . . Karlfeldt
ansluter icke så bestämt vid en viss topografisk landskapsbild.
Enheten i Karlfeldts landskap ligger däremot närmast däruti,
att de äro årstidsdikter. De äro vårlåtar, höstvisor, vintervisor,
och de ge oss stämningar från augustinätter i månsken och
berglandskap i höststorm.
För Karlfeldt är beskrivningen också endast ett medel vid
sidan om andra. Beskrivningen mynnar alltid ut i sång. Det
är typiskt, att efter de beskrivande fyra raderna av »Vårlåt»,
som ovan citerades, slutar strofen med ett känsloutbrott:
Vad vårt land är vänt och ljust,
hur dess hundra sjöar glänsa
liksom ögon dem kärleken tjust!
Hans naturdikter forma sig till visa och hymn: kärleksvisor,
längtansvisor, saknadsvisor till hembygden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
