Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 ERIK AXEL KARLFELDT
Det finnes intet av teori, intet av metafysik i Karlfeldts
naturbetraktning. Han känner ingen sentimental eller panteistisk
längtan att sluta naturen till sitt eget bröst och helt uppgå i
dess väsen. Fast han har mycket av Selma Lagerlöfs förmåga
att fånga det primitiva, blir han aldrig som hon mystiker inför
naturen och söker aldrig omskapa dess krafter till levande och
mytologiska väsen. Karlfeldt ser på naturen med bondens och
jägarens ögon, han är djupt förtrogen med vädrets skiftningar
och himmelens tecken, med djurens levnadssätt och vanor, med
örternas hemligaste egenskaper. Det är därför, som hans
diktning överflödar av egendomliga, exakta uttryck och bilder, som
läsaren ofta icke har så lätt att förstå; stundom ser han sig
också själv nödsakad att förse sina dikter med kommentar. Det
vimlar av underliga växtnamn. Han har jämförelser ur
djurvärlden, egendomliga för naturfolkens poesi, men inför vilka
stadsbon ofta står främmande, som då han skriver:
Nu mulen natt över kullarna ruvar
som en korpmor i skogen på fläckiga ägg.
eller:
Vad vill en hind i klyftan, där vargarna grina,
vad en narciss i tistlarnas konungahov?
Han badar i lomtjärn, han talar om lådingstid, om harrarnas
guldbruna ström. Inga allmänna idéer finna vi i dessa skildringar;
allt är förtätad beskrivning som i denna Vårlåt:
Göken på ängarna gal i sena natten,
löken på sängarna blomstrar vit och röd.
Forsen kring stenarna sprutar mjölkvitt vatten,
porsen och enarna skänka ut sitt mjöd.
Varje rad ger en ny bild till utmålandet av naturens
nyvaknade liv. Men tack vare denna observationens rikedom och
uttryckens exakthet uppnår han också ofta en nyhet och
friskhet, som äro sällsynta i modärn poesi. Huru ypperligt är ej
ett uttryck som detta för att återge landskapets höstfärger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
