Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 ERIK AXEL KARLFELDT
Det är karaktäristiskt, att så många av Karlfeldts dikter bära
prägeln av att ha uppstått vid besök i hemorten eller vid
avsked därifrån. De hava fötts ur längtan och saknad. Vilket
vemod fyller icke Träslottet, där han återser trofasta anförvanter
i en boning, som varit honom kär sedan barndomens dagar:
Allt vill jag se som jag sett det förr,
och intet får vara förbytt.
Husfru i furuslottets dorr,
du är femton år på nytt.
En dylik hälsningsdikt till hembygden, full av minnenas
sötma, full av lyriskt flödande hänförelse är också Det förgångna,
en av Karlfeldts vackraste dikter.
En primitiv enfald, något av antik idyllstil fyller Karlfeldts
naturpoesi. Detta beror icke därpå, att han som många
generationer av skalder i sin dikt inflätar mytologiska föreställningar
och bilder. Det roar han sig visserligen också stundom med,
men det är icke det väsentliga. Det antika ligger däri, att
samma djupa naiva kärlek till jorden och dess liv framlyser ur
hans strofer, som ur vissa av antikens arkadiska skalders. Hans
dikt har framsprungit ur samma känslostämningar, som
behärskade människan under dessa fjärran tider, då hon levde vid
jordens barm, sög dess must, lekte och gladdes i dess lundar,
vid dess vattendrag och ängar. Mycket av detta primitiva
naturliv har dröjt sig kvar i denna ålderdomliga Dalabygd och
strömmar oss åter till mötes ur Karlfeldts diktning. Ar icke
hans Klagosång över en lantman framsprungen ur och buren
av en stämning, som i denna mening är antik? Dess ämne är
just människans liv med naturen, med jorden. I den har hon
sått och plöjt, på den har hon byggt sitt hus, av den har hon
haft sin lust, till den skall hon slutligen återvända:
Ditt väsen var kärvt,
din själ var enkel och stor,
ty allt vad du var, det var ärvt
från jorden, din stränga mor.
Hon höll dig i aga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
