Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLBAK AP. LICK
433
kologiskt mer inträngande. Här som överallt återknyter man
trådarna med renässansen och fortsätter de stora geniernas
djupare och hänsynslösare människoframställning.
Det är till denna stora krets av idéer, som också
naturalismen och symbolismen höra. Naturalismen återupptager
sjuttonhundratalets försök till en rationalistisk världsförklaring.
Darwins teori om det organiska livets utveckling utgör i stort
sett ett steg vidare på den bana, som Newton inlett. Taines
miljöteori betecknar endast ett senare utvecklingsstadium av
Montesquieus klimatlära. Inom politiken är det alltjämt samma
strävande efter större demokratisering, som utgör den drivande
kraften, och på religiöst område betecknar åttiotalet i
Skandinavien den avgörande brytningen med ortodoxien. Likaledes
betecknar symbolismen ett nytt skede i de romantiska
idéernas utveckling. Gent emot naturvetenskapernas mekaniska
förklaringsförsök betonar den åter det inre livets oändlighet,
individens vilja och kraft att göra sig fri, och mot åttiotalets
kosmopolitism betonar den det nationella och lyckas på många
punkter tränga djupare ned i det folkliga och konstnärligt
återgiva det primitiva och undermedvetna.
Man kan ifrågasätta, om icke i själva verket dessa båda
sekel utgöra en brytnings- och nydaningstid av samma väldiga
dimensioner som en gång satte gräns mellan antiken och
medeltiden. Den europeiska civilisationen är ju ytterst baserad
på antiken och kristendomen, men dessa båda bildningselement
äro delvis utnötta. Allt tyder på att utvecklingen rör sig fram
mot en ny kultur, där dessa båda element sammansmält till en
högre enhet.
Denna nya kulturrörelse har långtifrån varit endast
nedrivande, såsom man ofta hört upprepas. Trots oundvikliga
fruktansvärda eruptioner är det egendomligt, huru lugnt och jämnt
och nästan logiskt följdriktigt utvecklingen gått under dessa
århundraden. Ingen torde kunna säga, att den politiska
administrationen eller den politiska och kulturella mogenheten
hos Europas folk nu står lägre än för tvåhundra år sen. Och
visserligen är det sant, att om man med religion förstår tron
28 — 19M0. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
