Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifsens källa, du som regnar,
På den torra jorden tröst:
Nådens Sol, som ljufligt fägnar,
Med din godhet arma bröst;
Se til detta stoft med nåd,
Som förkrossadt för Dig gråter
I det hopp, at Du förlåter
Mig min blindhets öfwerdåd.
Jag har många samwets fläckar,
Jag har många själa-sår:
Ack! hur synden hjärtat gäckar!
Fägnar först och sedan slår.
Men lät Du Din Nådes-hand,
Mig från syndsens smittor twätta,
Och mit sinne sedan mätta
Med en frukt af Nådens land.
Jag wid syndsens glöd mig brände,
Och fördärfwet icke såg:
Lustans frukter jag ej kände,
Och det gift, som der i låg:
Wäckt i ånger jag nu ser,
Hwad det Sodoms äple döljer,
När mig synden så förföljer,
Och til afgrund trycker ner.
I min blindhet jag dig retat,
At til arf Din wrede få:
Himlens Konung jag förtretat,
At Han skull’ i grymhet slå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
