Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot Dig har jag illa gjort:
Om Du mig i afgrund gömmer,
Wet jag, at Du rättwist dömmer,
Och at jag det lida bort.
Du som in i mörkret skådar,
Du ser själens skador bäst,
At den fläck, som wid mig lådar,
Sig i hjärtats rötter fäst:
När jag än i mörkret låg,
Blef jag af det onda slagen,
Och i första wärman dragen,
Til en farlig synda-hog.
Dock Din nåd mig åter wäcker,
Ty Du hafwer sanning kär:
Wil at jag för Dig uptäcker,
Hwad i hjärtats gömmor är:
Det är största wisdoms ljus,
Det förnuftet ej uptänder;
Men til mörka träldoms-länder,
Skickas ifrån fridsens hus.
Denna stjernan jag nu följer,
Känner, klagar, beder, tror,
Och med skrymtans dok ej höljer
Fläcken, som i hjärtat bor.
Rena Du mit hjärta så,
Och den hyddan för Dig laga,
At Du kan der sjelf indraga,
Och et skäradt tempel få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
