Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tröstens GUD! i nåde tala,
Skicka nid Dit kärleks sken,
At mitt sorgsna bröst hugswala,
Och at hela slagna ben.
Ack! förkunna mig Din nåd,
At det hjärtat, som nu rädes
För Din wrede, åter glädes
Åt det söta fridsens båd.
Mina synder mot mig mana,
Död och wrede, qwal och spott,
Men min GUD, min synd afplana,
Glöm i kärlek mina brott;
Slå Du ondskans krafter nid,
At de aldrig mig förföra;
Då får jag förnögder höra,
At jag har med himlen frid.
Du, som stadgat werldens grunder,
Skapa här en nyer werld,
Gör i själen Nådens under,
At hon ren från syndsens flärd,
Blir en kysker himla-brud;
Och med en förwissad anda,
Kan i sina suckar blanda
Denna tröst: Du är min GUD.
Träng mig ej ur Dina gårdar,
Eller från Ditt ansigt drif:
Om Du själen ej mer wårdar,
Är hon utan tröst och lif:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
