Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Himla-hwalfwet, som omgifwer
Detta klot och låga fält,
Utaf Honom utsträckt blifwer:
Nåde-thronen Han ock stält,
Til en säker hwilo-hamn,
Dem, som frukta HERrans namn!
Lång är wägen Solen hastar,
När den kring om werlden går;
Längre Han dock från oss kastar,
Syndens tyngd och börda swår,
Sänker den i djupet nid,
Och förkunnar oss sin frid.
Barnens nöd är Fadrens smärta,
Deras ångest är Hans qwal:
Säg, hur röres Fadrens hjärta,
Smälter wid dess suckars tal?
Så bewekes ock wår GUD,
Af wårt sorgsna klage-ljud.
Han betänker hwad wi äre,
Skröpligt werk af stoft och ler:
Swaga hyddan, den wi bäre,
Faller sist i stoftet ner:
Detta tar wår GUD i akt,
Stärker stoftet med sin magt.
Qwicka mullen mycket prålar,
Dock som gräset är dess dag;
Denna speglen för oss målar,
Obeständighetens lag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
