Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med mörkt och hiskligt slask den kulna hösten lider,
Man wet ej ordet af förr än till Jul det skrider.
Då wisar wintren sig med isglopp, snö och frost,
Som fägnar Eric mer än bästa Julekost.
Han gladdes långt förut at få på släden åka,
Och slippa Juledag i bara smutsen tråka.
Den dagen föll nu in; men Juleafton först;
Då såg man all slags bot för hunger och för törst.
Alt öfwerflödigt war; det kan jag intet neka;
Man lät en kostlig gris i heta ugnen steka,
Som endast fyra dar på werlden sedt sig mätt;
Blef snart igenom stekt och blef en kostlig rätt...
Den lilla grisen togs ur ugnen ut med rakan.
I stället för en duk på bordet låg ett lakan.
Som mästadels war rent, allenast några dar,
Wår Gumma det för sig på sängen brukat har.
Det räknas ej så nog om det var något smutsat;
För öfrigt allting war ordenteligen putsat.
Nu bars ock maten fram, ty alt war wäl tillreds;
Man såg, hur hwar för sig med detta var tillfreds.
Först sattes bränwin fram at reta upp ap’titen,
Sen kom bemälte gris, fast han war något liten;
Samt ärter, lutfisk, fläsk och korf och saltat kött,
Förutan smör och ost och peppar, som war stött.
Julafton ser man ej, at mat, som eljest, delas:
Men hwar tar för sig själf så snart som något felas.
Redan som barn hade säkerligen Livijn gjort bekantskap
med detta bondeepos. Att det skulle slå an på honom är
ganska naturligt, ty han var icke endast köttsligt utan äfven
andligt besläktad med den vittre majoren. Samma saftfulla
temperament och samma smak för drastisk humor återfinnas
hos båda. Kanske detta drag ej alltid framträder så tydligt i
Livijns tryckta*skrifter. Nyromantikens ideal af humor, hvilken
under senare år föresväfvade honom som mönster, den
borrande reflexion, som utmärker detta manér, lämnade icke alltid
plats för denna enkla omedelbara lifsglädje. Men i Livijns bref
framträder oförtyabart denna breda uppfattning, och bland
hans dikter finnas flera skrifna i denna kraftfulla stil, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
