Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagts om födelsedagarna. De spelade då en helt annan roll än
nu. I Knut Lilljebjörns Hågkomster ser man, hvad de betydde.1
Man gjorde affärer, och man roade sig. Hela traktens
honora-tiores möttes vid dessa tillfällen, gåfvo middagar och supéer,
dansade hvar natt och spelade. Lindansare och andra gycklare
gåfvo föreställningar. Troligen har Livijn på Skenninge
marknader sett sina första teaterföreställningar och för första
gången tjusats af scenens glitter och glans, gråtit öfver någon
borgerlig komedi och uppskrämts af tidens hemska
riddar-dramer.
Men marknader, födelsedagar och besök af resande
gästvänner voro dock sällsynta afbrott i det landtliga lifvets stillhet.
Hvardagarna erbjödo ett annat nöje, som Clas aldrig försmått.
Redan tidigt har han säkerligen hållit sig till faderns bibliotek
och med barnslig vetgirighet slukat allt, hvad han kom öfver.
”Jag minnes ännu,” skref han några år senare,2 ”den tid,
då jag ej läste något annat än Curtius och Turkiska Månan,
en lunta, som ehuru den osmakligaste Historia, jag likväl ej
kan läsa utan rörelse än i denna dag.”3 — ”Om jag ej liknar
Hölty i annat, är det att tycka om dåliga böcker,” skref han
åtskilliga år senare. Med mera rätt kunde han kanske sagt,
att han var bokälskare — han läste allt eller bläddrade
åtminstone i allt, hvad han kom öfver. 1799, året innan han
slutade skolan, finna vi honom sysselsatt med Holbergs
komedier, Lagerbrings Svenska historia, Kotzebues dramer, Adalrik
och Göthilda, fjärde delen af Landtnöjet, Thunbergs resor.
Som man ser en rätt brokig blandning. Liksom Atterbom har
han i det lilla prästtjället, där lärda idrotter voro högt skattade,
fördjupat sig i all slags litteratur, ej minst gamla underliga
svenska författare från 1600-talet. I detta förhållande finna
vi en naturlig förklaring till, att han senare så gärna använde
gammaldags stil i sin egen framställning, att han älskade
gammalsvenska, kärnfulla och osminkade uttryck och med
förtjusning läste och imiterade sextonhundratalspoetema.
Dock tidigt kom det ögonblick då Clas, eller såsom han
1 Se cit. uppl. s. 11.
9 M. I. 124, den 18 september 1805.
* Luna Turcica eller Turkiska Måne, anwijsandes likasom uti en Spegel
det Mahometiske wanskelige Regementet. Jönköping, 1694. Detta arbete,
som utgjorde en turkisk historia, var författadt af prästen Erland
Dry-s e 1 i u s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
