Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stupa ut för alla trapporna och fingo se ett kompani af
Jönköpings regemente, som marscherade hem från sin strandvakt.
Geck hem till klockan 6. Geck ut med Nils Jakob, Cadeen
och Bergström och Cadeens discippell på torget, hvarest
vi råkade Berling, som bad oss gå her; ner vi ätit skulle vi
flöjte. Ventade på maten. Cadeen och Bergström kommo
till mig; geck på torget, mötte Berling, Otto Lindforss,
Krum-linde m. fl. Der voro många efventyr med Stobei piger, som
bjödo ut sig. Cadeen geck hem. Geck med Lindforss,
Bergström öfver Lundagård. Ner vi gingo hem, såg vi Stobei pigor
i sin port, Berling m. fl. sutto på trappen. Geck hem. Sedan
lärer fru Sundii (en hyglig kona, men h—a) och mamsell
Krafts piga varit ute. En farlig mengd folk ute. Ner jag var
hos Cadeen, talte om, hvad jag skulle göra, om jag vore rik.”
Midt ibland dessa hvardagslifvets små tilldragelser
intränger stundom en pust från världshändelserna därutanför.
Så när Livijn den 30 mars 1801 antecknar: ”Samma dag gingo
englendarne genom sundet. Canonaden hördes om morgonen.
De danske bjödo förgäfves till att försvara sig”. Och den 2
april tillägger han: ”Hölts sjöslaget vid Kopenhagen och
dan-skarne feck skertorsdagskål”.
Under höstterminen 1800 var Livijn upptagen af sina
studier och det för honom nya och ovanliga lifvet i den
sydsvenska universitetsstaden. Men redan på våren 1801 utsträckte
han sina färder till den närliggande trakten.
Malmö besökte han åtskilliga gånger och såg ”General
Schlenzheim”, ”Den unge arrestanten” och ”Den förtroliga
aftonmåltiden” uppföras på därvarande komedi.
I slutet af april (1802) gjorde Livijn till och med en resa
till Köpenhamn. Det var på den tiden en hel utrikesresa.
”Köpenhamn och Lund voro främmande för hvarandra liksom
de skandinaviska kustinvånarne,” skrifver Kahl i ”Tegnér och
hans samtida i Lund”. ”Och den väg, som nu tillryggalägges
på en eller två timmar, medtog då icke sällan lika många
dygn. Att passera sundet mellan Malmö och Köpenhamn
ansågs för en långresa. Flere lärda från Lund hade på den
tiden icke sett Danmarks hufvudstad på närmare håll än från
skånska kusten.”1
1 Kahl, Tegnér och hans samtida, s. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
