Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aurelia lockar honom emellertid att ingå ett hemligt
äktenskap med henne. Under tiden skrifver den ömma Louise,
som lefver ensam och öfvergifven på sitt slott, klagande bref
till honom. Han föraktar sig själf.
1 denna sinnesstämning får han underrättelse om Osirskis
död. Denne har fallit som en hjälte, kämpande för frihetens
sak på slagfältet. Von Hill söker manna upp sig. Han utträder
ur det hemliga sällskapet, flyr från Aurelia till Louise och ingår
med henne ett nytt äktenskap. Han är således nu gift med
tvänne kvinnor. Dagen efter bröllopet nedskjutes emellertid
Louise af Aurelias utsände, och själf tager von Hill gift.
Sådan är denna roman, hvilken gjorde ett så starkt
intryck på de båda vännerna. Den är full af osannolikheter,
men de bägge hufvudpersonernas karaktärer äro kraftigt
framhållna. Hammarsköld återfann i Osirskis bild Livijns
handlingskraftiga och ärelystna temperament, liksom han i von Hills
svärmiska gestalt såg sina egna drag.
Hammarsköld och Livijn brunno redan från sitt första
sammanträffande af samma svärmiska vänskap, som förenade
Osirski och von Hill. Detta berodde säkerligen i mycket därpå,
att de voro så stora motsatser och därför utmärkt
kompletterade hvarandra, såsom också Hammarsköld framhåller (H.
I, 23): ”Förenade offer skola vi sända till vänskapen. Naturen
danade oss för hvarandra, förenade skola vi dyrka Naturens
Gud. Jag danades för att göra din karaktär litet mildare och
du för att gifva mitt svaga, veka hjärta mera styrka och
manlighet. Och slutne vid hvarandras sida, skola vi uppfylla dessa
Skaparens afsigter. Och när olyckan rågat det mått, hon ämnat
oss båda, då skola vi under täta omarmningar genom ett raskt
steg på en gång ingå i grafvens mörker.”
Hammarsköld var icke någon bländande begåfning. Han
ägde hvarken Tegnérs eller Geijers intellektuella
öfverlägsen-het och lysande geni. Icke heller Atterboms glänsande
form-gåfva, kvinnliga smidighet eller lyriska glöd och djup.
Hammarsköld hade lärt mycket litet af lifvet, men han var flitig
och blef slutligen en lärd. Han var och förblef alltid en
böckernas man. Betecknande är det, att han, som knappast sett
en tafla af Rafael eller Michel Angelo i original, höll
konsthistoriska föreläsningar och med stor säkerhet fällde omdömen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
