Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Somliga gråta med honom, andra skratta som Leonard Rääf,
och åter andra som Jakob Adlerbeth förklara torrt, att, när
man bereder sig att bestiga parnassen, måste man glömma
kärleken och odeladt ägna sig åt vetenskapen.
Livijn däremot kände med vännen. Det finnes ett rörande
ställe därom i almanackan. Han har plötsligt och
oför-modadt kommit att tänka på, huru Hammarsköld lider, och
han har gripits af sorg, så att han ej kan sofva om natten.
Han är deltagande, tröstar honom och gifver honom goda
råd: Läs inga romaner och inga poeter, läs historia eller ock
filosofi. ”Den torraste krönika eller gräsligaste skoliast är dig
nyttigare än Ovidius ... Sök äfven förströelser.” Och
framför allt undvik Noras smekningar.
Det var helt naturligt, att Livijn hyste medkänsla. Han
hade, som vi veta, själf sin stora passion för Laurette. Men
han reagerade på ett annat sätt, icke med ömklig veklagan och
tårar som vännen. Han är den skeptiske och öfverlagsne
världsmannen, hvilken fängslats af en kokett, men han aktar
sig väl för att uppenbara sina känslor och låta sitt hjärta
söndertrampas. Han är grefve Donamar, som kämpar mot
Laurette von Wallenstädt. Men trots sitt förakt känner han sig
brinna af en demoniskt förtärande låga.
Livijn hade dessutom annat att tänka på än sin kärlek.
Han hade att strida med stora ekonomiska svårigheter, hvilka
snart skulle drifva honom bort från akademien. Då och då
smäller han med pistolen; gång på gång dyka planer upp att
gå i främmande krigstjänst, att kämpa under Napoleon och
eröfra en marskalkstaf åt Laurette eller draga till Ryssland
för att där liksom Klinger göra sin lycka.
Men äfven i denna punkt råder en viss likhet mellan
de båda vännerna. Ett ögonblick såg det hotande ut äfven för
Hammarsköld. Sedan brodern Åke gift sig, ansåg denne sig
icke längre hafva råd att hålla brodern vid akademien.
Hammarsköld lämnade för en tid Upsala och tog kondition i
landsorten. Han hade planer att begifva sig till Greifswald för att
där, hvarest det var billigare att lefva, taga graden. Men
Lagus, som kände till hans slarfvighet i penningaffärer och
hans ständiga behof af ficklån, afrådde honom därifrån. Han
skulle där bland främmande ej kunna få låna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
