Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller prosa, utmärka sig däremot knappast genom någon större
formfulländning; likvisst väcka dessa båda medlemmar
obestridligen det största intresset både genom sina skrifter och
sina personligheter. Det är ofta så, att de begåfningar, som
bära på det nya idéinnehållet, hafva svårast för att finna sin
form. Hvarken Hammarsköld eller Livijn voro ännu medvetet
oppositionella mot den härskande vitterheten, men tidens idéer
jäste redan i deras sinnen. Hammarsköld är den drifvande
och sammanhållande kraften i kretsen; när han går bort,
upplöses sällskapet. Han påpekade Bellmans betydelse för
den svenska dikten, och han var en ifrig förfäktare af den
orimmade versens företräden. Livijn var full af djärft
revolutionära hugskott, hvilka i denna krets verkade som eldbränder
och gnistor.
Redan under sommaren 1803 hade Livijn täflat i
Satu-riska sällskapet, och som det tyckes också vunnit pris ett par
gånger. Huru skulle han kunnat undgå det! Nora var
sekreterare, och hon ”är onekeligen den skickeligaste bedömmaren i
hela orden, och hon skall således nödvändigt finna
förtjen-sterna i detta tal, som onekeligen är det bästa af alla dem som
till S. S. brödernas vittra domstol blifvit inskickade”. Sådant
var Hammarskölds förhoppningsfulla svar på Livijns förfrågan,
om han kunde vänta pris på sitt ]akobinertal, om hvars stil
man får en aning af Livijns egen beskrifning: ”Mord, blod,
dolkar, förgift, frihet — sköna saker! Med dem skall man
kunna uppväcka mig, om jag ock vore halfdöd!”1
I sällskapet V. V. fortsatte Livijn denna så lyckligt
började verksamhet och i samma anda. Han var sällskapets
•fruktansvärde jacobin, hvilken gång på gång uppväckte de
mera fromsinta medlemmarnes ogillande. Minst revolutionärt
är hans inträdestal om Lifvets sällheter, en paradox, men
äfven det är pessimistiskt, irreligiöst och dröjer kanske alltför
epikureiskt vid utmålandet af sådana tidens sällheter som att
1 Dessa till S. S. insända tal äro förlorade och att bestämdt angifva huru
mänga de voro, har sina svårigheter, då uttrycken i brefven äro sväfvande.
Troligen voro de fyra. Den 7 (H. I. 13) juli insände Livijn sitt första tat.
hvars ämne är oss obekant; troligen prisbelöntes det (H. I. 15). H. I. 16
nämner Livijn, att han skrifvit ett tal om Valerius Publicóla, som han skulle
insända, då han fått det renskrifvet. Möjligen var det detta, som
Hammarsköld insände till S. S. den 25 aug. (H. I. 17). Den 31 aug. skickade Livijn ett
nytt tal, hvilket troligen var detsamma, som Hammarsköld i H. I. 20 kallade
för Jacobinertalet; ur almanackan veta vi, att Livijn den 30 aug. skrifvit en
Oratio de morte Bruti, hvilket tal ej vann Hammarskölds bifall (H. I. 20).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
